tisdag 22 november 2011

Är spisen avstängd?

Pratade med min vän N på msn om olika tvångsbeteenden. Inte sådana som man börjar må psykiskt dåligt av, utan sådana som räknas som ens egenheter.

Nu tänker jag, för första gången, dela med mig av mina små egenheter:
  1. Jag kollar att spisen och kaffekokaren är avstängda innan jag går hemifrån. Detta gör jag åtminstone två gånger, även om Tapsa skulle vara hemma under tiden jag är borta hemifrån. En gång när jag skulle på jobb och for med buss till centrum var jag inte säker på om jag hade stängt av spisen, så jag for hem igen och kollade. Spisen var avstängd. Som tur är har vi ingen exakt tid på taltidningen då man måste vara på jobb.
  2. Jag kollar om jag har nycklarna med mig. Hemnycklarna brukar jag sätta i ett fack i väskan. Jag lägger dit nycklarna, drar fast dragkedjan, öppnar igen, tar i nycklarna utan att ta upp dem ur facket, drar fast dragkedjan. Sedan skakar jag om facket så att jag hör att nycklarna finns där. Allt detta gör jag innan jag går ut genom dörren... Efter att jag har gått ut kollar jag ännu en gång innan jag kan stänga ytterdörren. Nästan samma procedur upprepar sig när jag låser bildörren eller när jag har jobbnycklarna. 
  3. Kollar att balkongdörren är stängd. Jag måste kolla balkongdörren åtminstone en gång till efter att jag har stängt den. Jag är livrädd att nån av katterna kommer ut på balkongen, faller ner och sedan försvinner eller dör. Jag kollar inte balkongdörren direkt efter att jag har kommit in, utan sen en stund efteråt. Då måste jag fara dit och känna att den på riktigt är stängd ordentligt. Värst är det när man ska sova, då kollar jag åtminstone två gånger. Om jag inte kollar balkongdörren kan jag inte sova ordentligt. 


Så, det var mina små egenheter, vilka är dina? :)

lördag 12 november 2011

Om jag vore född några årtionden tidigare...

Mitt absoluta favoritband någonsin är The Beatles. Jag upptäckte dem när jag var ungefär åtta år gammal. Jag kommer inte ihåg hur, men jag kan anta att min pappa spelade någon låt, antingen på LP eller gitarr, och jag fastnade för det. Japp, redan som åttaåring älskade jag The Beatles.

Som alla andra ungar födda i slutet av 80-talet och framåt så var ju nittiotalets pop det bästa som fanns! Spice Girls var den absoluta favoriten! Men trots alla popgrupper som fanns på 90-talet stannade ändå Beatles och 60-talsgrupperna i minnet. Spice Girls försvann och ersattes med 60- och 70talsmusik. Inte som med andra ungdomar.... :P

Visst, jag kan lyssna på dagens musik, och endel artister tycker jag om, t.ex Veronica Maggio. Men om jag vill vara mig själv, då lyssnar jag på musik från 60- och 70talen. Mycket Queen, lite gammal Rolling Stones och framförallt The Beatles plus en massa andra.

Om jag skulle ha varit född nåt årtionde tidigare och i USA, och haft jäkla bra förhållanden så skulle jag ha varit på Woodstock och lyssnat på min idol Janis Joplin. Och så skulle jag ha lyssnat på The Beatles också, men inte på Woodstock...

Så mycket man kan drömma....

torsdag 3 november 2011

Svenska - finska

"När jag får barn ska de lära sig finska direkt".
Jag hoppas att Tapsa pratar finska med våra framtida barn. Men så enkelt är det inte! Vi pratar svenska sinsemellan, så varför skulle han då byta till finska med barnen? Den framtida farmorn pratar iallafall finska med dem, hoppas jag! Min plan är ändå att sätta barnen i finskt dagis, sen i svensk skola.

Detta språkdilemma tänker jag på eftersom jag nu försöker göra mina finskauppgifter. Och med dem vill jag med jämna mellanrum flytta till Sverige bara för att slippa finskan... Jobbigt med finskauppgifter!
Jag skriver fel ibland, men Tapsa rättar mig och säger varför jag har skrivit fel. Tack! Jag vill ju ändå förstå vad jag skriver fel och varför. Ordförrådet är okej, men dendär grammatiken är som kinesiska... 


"I Finland ska man prata finska." Det stämmer inte riktigt. Man kommer långt på svenska och engelska också. Dessutom är svenska ett minoritetsspråk. Det finska språket är vad jag vill ge mina framtida barn. Finska och svenska.

lördag 22 oktober 2011

Moneymoneymoney

Vad skulle du göra om du vann en större summa på lotto eller på en skraplott? Det är en fråga man ibland ställs inför och ibland frågar sig själv. Ja, vad skulle jag göra? Om vi tar helgens högsta lottovinst som exempel, sju miljoner, vad skulle jag göra med dom pengarna, helt ärligt?

För det första skulle jag dela pengarna rakt av och ge 3,5 miljoner till Tapsa. En miljon skulle jag ge till mina föräldrar. Då har jag 2,5 miljoner kvar.
Tillsammans med Tapsa skulle vi antagligen köpa ett hus. Sedan måste man räkna med lite renoveringspengar också. Sen skulle jag nog sätta en del av pengarna till inredning av huset (möbler osv). 
Jag skulle antagligen inte köpa en bil, vi klarar oss bra med en bil. Min cykel går ju också framåt, inte lika snabbt som en bil, men ändå. Och dessutom, fast jag råkar vara miljonär kan jag nog åka buss ändå.
Antagligen skulle vi fara på en resa till något varmt land. Och så skulle jag ge en väsentlig summa till forskningen för hjärnsjukdomar.
Men sen efter det? Jag tror att jag skulle spara för framtiden. För framtida barn och framtida utgifter. Och jag tror att jag skulle jobba som vanligt iallafall. Varför bli förslöad hemma bara för att man har en massa fyrk på kontot?

Detta är vad jag tror att jag skulle göra om jag vann en jäkla massa pengar. Men man vet ju aldrig. Man kan ju bli helt skogstokig också...

Vad skulle du göra?

onsdag 12 oktober 2011

Det är inte lätt att lära en kattunge att ha sele...

Man brukar säga att det inte är lätt att lära en gammal hund att sitta. Försök lära en kattunge att ha sele!
Jag trodde ju att det skulle vara den lättaste saken i världen att sätta en sele på Nemi, på samma sätt som det var med Joxi då hon var liten.
Men nej.
Nemi stövlar omkring dvs går med höga framtasskliv, biter i selen, biter i kopplet och funderar antagligen om vi på något sätt kan plåga henne mera...?!

Uppdatering några timmar efteråt:
Snilleblixt! Vi sätter sele på Joxi också, så kanske Nemi märker att det där med sele inte är så farligt.
Resultatet blev det bästa möjliga. Nu går hon inte omkring som en full giraff mera.

Detta behövs eftersom vi ska till Houtskär på fredag och bli där över veckoslutet. Nemi är så blyg och rädd för allt det okända. I ett stort hus som det i Houtskär kan hon rymma vartsomhelst. Därför behövs sele och koppel i början så att man inte tappar bort henne. I Houtskär sticker Joxi ut i det fria det första hon gör, och jag är rädd att om Nemi rymmer ut är hon borta för evigt.

Nemi är så annorlunda än vad Joxi är. Här ser man personligthetsskillnader mellan katter. Med Joxi visste jag att hon kommer när man lockar på henne första gångerna vi var i Houtskär, och även nu kommer hon när man lockar på henne (om hon inte håller på att jaga möss just då). Med Nemi är jag inte säker. Därför är det bäst att ta det säkra före det osäkra.

Joxi är ju annars världsvan med det här med sele. Om man sätter på Joxi selen så är hon genast beredd på att gå ut  -via balkongdörren. Jag har gått ut med Joxi flera gånger (via ytterdörren) men hon "vet" att det är via balkongdörren man går ut. Till hennes försvar så är ju balkongen hennes "ute" för det mesta. Men nog borde hon vid det här laget förstått att man går ut via ytterdörren....

torsdag 6 oktober 2011

Regn, skrock och husdjur

Regnregnregn. Sambon for på jobb till kl. 7, så jag kunde inte ta bil till skolan. Så jag cyklade, i ösregn. Hade ändå regnkläder, men glömde stövlarna. Så där satt jag på lektion i två timmar med dyblöta fötter. Blir väl flunssig på nytt då igen... Pepparpeppar!

På tal om "pepparpeppar" så såg jag ett intressant program om skrock idag. De testade vem som skulle gå under en stege eller inte. Resultatet blev att de flesta undvek att gå under stegen. Sedan satte de hinder i vägen, så alternativen var att gå under stegen eller gå ut på en trafikerad gata. Även i detta scenario undvek de flesta att gå under stegen.
Jag anser att jag inte är speciellt vidskeplig. Men, jaa, visst säger jag "pepparpeppar ta i trä" och jag skulle säkert också undermedvetet undvika att gå under en stege. Svarta katter tror jag dock inte på, i min barndom hade vi en helsvart katt, och inte har jag dött och inte har djävulen tagit min själ för det.
Hur är det med er som läser detta? Är ni vidskepliga? Har ni knasiga ritualer?

Ännu en fundering, eller mera konstaterande, är att det nu känns skönt att inte vara hundägare. Skoj att gå ut med hunden i ösregn...! Eller? Jag vet inte, har aldrig haft hund och kommer aldrig att ha en.

Ajjo, ännu en sak: Joxi är överviktig! Så nu blir det diet för hennes del. Nemi däremot är fullt frisk och snart har alla hennes mjölktänder lossnat. Var alltså till veterinär för vaccinationer idag...

Slutsvamlat!

lördag 10 september 2011

Flunssig men lyssnar ändå på bra musik


Har varit flunssig med feber största delen av veckan. Ännu kan jag inte sova normalt pga snuvan :( Näsan bara stockar sig hela tiden och jag kan inte andas. Tur att det är fredag/lördag iaf! Tänkte såhär på morgonsidan dela med mig av min favoritmusikvideo av ett av mina favoitband. Videon är ganska speciell, men var öppensinnade! Jag älskar den. Best music video ever!
(Queen - I want to break free)

onsdag 24 augusti 2011

Jag ska sluta röka!

Nu är det dags, dags att sluta röka.

Jag har kommit fram till att anledningen till att jag röker är för att jag behöver göra någonting med fingrarna (inga snuskiga kommentarer tack). Jag behöver den där kicken på morgonen tillsammans med morgonkaffet för att "starta", och jag behöver stillheten och ron av att röka före sängdags, för att varva ner.

När jag blir sysslolös röker jag, när jag måste ta en paus efter att jag hållit på med någonting en längre tid röker jag, efter måltider måste jag röka.

Nu ska jag försöka sluta, på riktigt. Eftersom även fingrarna behöver något att sysselsätta sig med och att jag samtidigt behöver lite nikotin är inhalator det bästa alternativet. På det sättet kan jag fingra på den istället för en cigarett.

Dessutom, hur svårt kan det vara? Tapsa slutade sådär bara, pangpoff! Jag är säker på att jag, VI, mår bättre av att även jag slutar. Och, när vi om några år vill ha barn är det bara bra ifall jag är tobaksfri. Värt ett seriöst försök iallafall!

torsdag 18 augusti 2011

Egen tid.

Sena kvällar är min tid. Bara min. Karln har farit och sova (eftersom han ska vakna vid 4-5) och jag får vara helt för mig själv. Skönt.
Missförstå mig inte, jag älskar min karl mer än något annat och trivs väldigt bra i hans sällskap, men ibland är det bara skönt att få vara för sig själv en stund. Är visserligen ensam hela förmiddagen, med det är en annan sak. Då saknar jag honom massor och vill att han ska komma hem från jobbet. Paradoxalt, jag vet. Kanske är det för att jag gillar sen kväll/natt. Jag är en nattuggla helt enkelt.
Så att om det denna gång.

Ps. Idag vågade Nemi leka med diverse leksaker fast Joxi såg på. Ännu är det lite morr, fräs, tjock svans och vass rygg, men inte i samma utsträckning som förr. Nemis favoritplats att sova på är min famn dessutom! Hon är bara rädd då hon är på golvet och ifall Joxi är för nära.

måndag 15 augusti 2011

Joxi och Nemi

Igår fick vi nykomlingen Nemi. Hon är väldigt skygg och idag har hon mestadels legat bakom en soffdyna. Det är hennes frizon. Helt okej, skygga katter ska man inte heller stressa.

Igår när hon kom var Joxi mest rädd. Rädd! Stora kissen! Ännu idag har Joxi varit reserverad, fräst och morrat lite, men mest varit i sovrummet och gömt sig. Nemi gömmer sig också, och även hon har fräst två gånger.

Hoppas detta slutar snart. Jag vill att de ska bli vänner och att Nemi blir lite mera social. Igår var hon rysligt rädd för allt och alla. Idag ryggar hon inte mera tillbaka när man ska pajja henne. Hon har spunnit och till och med lekt lite med en leksaksmus!

Nåja, det är bara andra dagen ännu. Det som krävs är tålamod och mera tålamod! Jag är bara lite ovan med skygga katter...

tisdag 2 augusti 2011

Dagens ungdom....

En aspekt gör att jag vill att det skulle vara vinter redan, nämligen alla mopo- och "viharjustfåttkörkort"idioter som tycker att det är helt okej att köra rallyracer mitt i natten.

Igårnatt, vid 01-tiden var det nån idiot som tyckte att det var helt okej att bränna gummi här utanför. Dessutom med en, som det lät, tunad bil, dvs var motorljudet ganska högt. Jättemysigt för min karl som skulle vakna tre timmar senare och fara på jobb och som såklart vaknade av detta vansinneskörande. Javisst, du är ung och tycker tydligen om att köpa nya däck varje sommar, men måste du bränna däck utanför ett höghusområde?!

Och, ja, jag vet, jag låter som en gammal mommo som klagar på dagens ungdom och tycker att allt var bättre förr... Men nog måste man väl få sova iallafall?

måndag 25 juli 2011

Jag? Tankspridd?

Vaknade med ett ryck. Den digitala klockan vid sängen visade 08:18. "Nejnejnej, svordomars svordomar" mumlade jag för mig själv medan jag kände paniken växa, "om en timme går bussen från busstationen och jag får absolut inte missa den". Jag försökte samla tankarna en smula och kom fram till att jag nog hinner. Snabbt borsta tänderna, av med pyjamasen.... Och där, när jag står med pyjamasbyxorna på halvstång slår det mig: Det är måndag idag. En våg av lättnad sköljer över mig, sedan börjar jag småfnissa. Tänk vad tankspridd man kan vara!

Till saken hör att jag ska med bussen, men först imorgon, tisdag.
Dingdong! Godmorgon yxskaft!

torsdag 21 juli 2011

Sommar - Heaven or hell?

Nu är det mitt i sommaren. Det är varmt och mysigt...eller?

Jag ska försöka att inte va någon sommarmarodör, men jag tycker bättre om minus 20 än plus 30. Speciellt min hud tycker bättre om det. Efter endast några minuter ute i sommarsolen bränner jag mig. Just nu använder jag solskydd med solskyddsfaktor 25, det hjälper sådär. Egentligen borde jag köpa solskyddsfaktor 50 från apoteket, MEN betala sen 20 euro för det. Hellre ruttnar jag inomhus. Vi som lätt bränner oss borde få rabatt på solkrämer med tanke på cancerrisken...bra idé!

Sen igen tycker jag om att ligga på stranden, simma och spela beachvolley. Försök göra det i januari! Kanske ändå den där 20 euros solkrämen är en bra investering...

onsdag 20 juli 2011

Dagboksskrivande.

Detta är trehundrafemtielfte gången jag försöker börja blogga. Grejen är väl den att jag är lite privat av mig, men ändå tycker jag om att skriva av mig och på ett sätt vill jag att andra också ska läsa. Paradoxalt, jag vet.

Dagbok har jag skrivit ända sedan jag lärde mig skriva. Det första jag skrev i min dagbok, anno 1993, var: "Idag tankade mamma bilen.", OM jag kommer ihåg rätt. Jag ska kolla upp saken nästa gång jag far hem-hem. 1993 var jag sex år gammal, och kanske det inte fanns något mera revolutionerande att berätta om. Mera intriger blev det när man var i 10-12-årsåldern. Då var det mycket kompisar, killar och idoler som gällde. Högstadie- och yrkesinstitutdagböckerna är desto "mörkare", fyllda med tonårsangst och funderingar som hör till den perioden av livet.

Nuförtiden blir det mera sporadiskt dagboksskrivande. Jag skriver då jag vill lätta mitt hjärta eller om det har hänt något speciellt. Jag skriver dagbok mest för mig själv, men även för mina barn och barnbarn. När jag inte längre finns, eller när jag är helt borta av demens eller något, kan mina barn och barnbarn läsa vad jag upplevde som barn, tonåring, ung, ung vuxen, vuxen osv.

Jag tror, och jag är ganska säker på saken, att jag kommer att skriva dagbok så länge jag kan. I en bok med en riktig penna.