Detta är trehundrafemtielfte gången jag försöker börja blogga. Grejen är väl den att jag är lite privat av mig, men ändå tycker jag om att skriva av mig och på ett sätt vill jag att andra också ska läsa. Paradoxalt, jag vet.
Dagbok har jag skrivit ända sedan jag lärde mig skriva. Det första jag skrev i min dagbok, anno 1993, var: "Idag tankade mamma bilen.", OM jag kommer ihåg rätt. Jag ska kolla upp saken nästa gång jag far hem-hem. 1993 var jag sex år gammal, och kanske det inte fanns något mera revolutionerande att berätta om. Mera intriger blev det när man var i 10-12-årsåldern. Då var det mycket kompisar, killar och idoler som gällde. Högstadie- och yrkesinstitutdagböckerna är desto "mörkare", fyllda med tonårsangst och funderingar som hör till den perioden av livet.
Nuförtiden blir det mera sporadiskt dagboksskrivande. Jag skriver då jag vill lätta mitt hjärta eller om det har hänt något speciellt. Jag skriver dagbok mest för mig själv, men även för mina barn och barnbarn. När jag inte längre finns, eller när jag är helt borta av demens eller något, kan mina barn och barnbarn läsa vad jag upplevde som barn, tonåring, ung, ung vuxen, vuxen osv.
Jag tror, och jag är ganska säker på saken, att jag kommer att skriva dagbok så länge jag kan. I en bok med en riktig penna.
Jee! Anna bloggar! :) Jag borde ta itu med min blogg också...har haft bloggpaus nu en tid...meenn, kanske i slutet av sommaren...
SvaraRaderaBtw, du fins nu överst i blogglänklistan i min blogg ;)
SvaraRaderaJag har bloggat från och till ett par år redan, men nu tänker jag allvarligt börja och stanna på ett och samma ställe. Det är nog ganska nyttigt att blogga, just för att man kan skriva av sig lite. Jag väntar på nya blogginlägg av dig, läser dem alltid och tycker att de är intressanta :)
SvaraRadera