Sena kvällar är min tid. Bara min. Karln har farit och sova (eftersom han ska vakna vid 4-5) och jag får vara helt för mig själv. Skönt.
Missförstå mig inte, jag älskar min karl mer än något annat och trivs väldigt bra i hans sällskap, men ibland är det bara skönt att få vara för sig själv en stund. Är visserligen ensam hela förmiddagen, med det är en annan sak. Då saknar jag honom massor och vill att han ska komma hem från jobbet. Paradoxalt, jag vet. Kanske är det för att jag gillar sen kväll/natt. Jag är en nattuggla helt enkelt.
Så att om det denna gång.
Ps. Idag vågade Nemi leka med diverse leksaker fast Joxi såg på. Ännu är det lite morr, fräs, tjock svans och vass rygg, men inte i samma utsträckning som förr. Nemis favoritplats att sova på är min famn dessutom! Hon är bara rädd då hon är på golvet och ifall Joxi är för nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar