Att flyga.

Det här med att flyga är inte min grej.

Jag flög för första gången i mitt liv i onsdags. Före det har jag alltid varit lite rädd för flygplan och nu blev min rädsla bekräftad. Vi åkte i en Airbus 320 (om jag kommer ihåg rätt), tre säten bredvid varandra på varsin sida av mittgången. Jag var redan nervös före vi bänkade oss i flygplanet. Det var skrämmande när flygplanet började röra på sig, alltså endast köra ut till själva banan (vad det nu heter på riktigt). Sen kom skräcken. Jag skakade som ett asplöv, grät en massa och kramade sambons hand för allt det var värt. Det värsta var när vi lyfte. Fy helvete ändå (ursäkta svordomen). Att se marken försvinna under en, sedan bara se en massa moln och därefter bara svart... Dessutom berättar kaptenen att det kommer att vara turbulens under resan. Jätteskoj. Nå, efter ett tag lugnar jag ner mig lite, pratar om allt annat än flygplan med mina medresenärer och försöker andas lugnt. Tills det kommer turbulens och det låter som om flygplansmotorerna stängs av. Det gör de ju inte, det är bara luften inne i flygplanet som ändras, men ändå... Och sen, sen ska man ju landa också. Öronen far direkt i lås och skräcken återkommer. Först när planet har landat och nästan stannat kan jag slappna av lite.

Sen ska man ju hem också -med flyg. Jag gråter inte av skräck när vi lyfter, men det är fortfarande lika skrämmande. Vi flyger hem på dagen, så det är inte kolsvart utanför flygplansfönstret. På ett sätt är det ännu mer skrämmande att se alla moln, man får en annan känsla av att man är högt uppe. Som tur är är det inte alls någon turbulens på hemvägen. Jag känner mig mycket lättad när vi väl landar i Åbo, även fast benen skakar lite när vi stiger av flyget.

Hoppas det tar ett tag innan jag är tvungen att flyga igen. Det är bara omänskligt. Om det var meningen att människan skulle flyga skulle vi ha fått vingar. Punkt.

Prylnörd?

Nackdelen med att bo tillsammans med en datornörd är att man själv förvandlas till en sån.
Före vi bodde tillsammans tyckte jag att min dator var helt bra. Den funkade som den skulle, jag kunde spela wow helt bra på den och musiken flöt på fint i hörlurarna.

MEN sen märkte jag ju hur überbra hans dator är och nu tycker jag att min dator är piss. Det tar hundra år att öppna nåt, grafiken funkar inte som den ska, wow laggar. Dessutom är mina hörlurar helt kassa jämfört med sambons.

Alla andra grejer funkar som de ska och är dessutom bra; skärm, mus, högtalare, printer och framförallt tangentbordet som jag fick i julklapp av sambon. 

Men datorn och hörlurarna. Suck! Enligt sambon kan man inte ens rädda min dator, det är bara att köpa ny eftersom den är så gammal och helt enkelt skit. Bara att börja spara pengar....
Sambon har halvt lovat att han ger mig nya hörlurar i födelsedagspresent, så den saken är halvt fixad :)

Jobbigt, jobbigt.

PS. När sambon går och sova före mig brukar jag låna hans hörlurar. Aaah, vilket ljud, vilken upplevelse!