Love at first sight?

Jag älskar Tapsa, om jag inte skulle göra det skulle jag antagligen inte vara förlovad med honom, bo under samma tak med honom och planera en framtid tillsammans med honom. Han är mannen i mitt liv som jag vill leva resten av mina dagar med.

Men vägen dit var inte så enkel.

Det jag först ser hos det andra könet, och även ibland samma kön, är ögonen. Jag gillar ögon. Speciellt stora, bruna ögon. Tapsa har dessvärre inga stora, bruna ögon, men han har fantastiska gråblå ögon med långa ögonfransar. Sen gillar jag en bred rygg, ingen aning om varför, och det har han, mannen med stort M. Vad ser du först hos det andra könet, eller hos samma kön om du är homo eller bi? *nyfiken* (Och: fast man är hetero kan ju ändå tycka att någon av samma kön är snygg. Som exempel såg vi just på House, och Thirteen är snygg, älskar hennes ögon framförallt.)

Nåja, tillbaka till den svåra vägen. Jag och Tapsa träffades första gången i andra stadiet, vi gick på olika linjer, men var ändå av samma årskull. Då såg jag honom inte så mycket, han pratade nästan inte alls och var lite sådär i bakgrunden. Dessutom var jag ett kort tag tillsammans med en av hans klasskamrater.

Så tog det några år, nästan tio, innan vi sågs på nytt. Den här gången igen i "skolmiljö": Glöggrundan 2009. Såg honom i förbifarten i all yrsel och blev och prata. Prata ledde till växlande av telefonnummer. När jag sedan i januari 2010 var sysslolös ringde jag detta nummer, och egentligen kan man säga som man säger: "och på det är det"...

...med kriser. Den berömda "tremånaderskrisen" kom. Det är då som "dejtantet" tar slut och det blir lite allvar. I det skedet blev jag rädd. Inte för att det skulle ta slut, utan för att det blev allvar. Allvarligt allvar. Förut har jag bara låtsats som inget, eller strulat till det när det har blivit för allvarligt. Men med den här pojken var det annorlunda. Jag ville inte låtsas som inget och jag ville absolut inte strula till det. Men ändå var jag inte säker. Så mitt koncept var att vara den mest otrevliga människan någonsin.

Han stannade kvar.

Den 1.3.2011 flyttade vi ihop.
Den 29.7.2011 förlovade vi oss.
Den 12.6.2012 har vi varit tillsammans i 2½ år. 
(och den 13.6.2012 fyller Nemi ett år, Joxi fyllde just fyra år, den första maj)

Jag har hittat min själsfrände.