Det hälsosamma livet del 2

Just nu befinner vi oss på Houtskär. Bara för att vi är på lite semester betyder det inte att vi skulle bli slappa och sluta motionera. Nå, två dagar blev det paus, men det var kanske välförtjänt. Iallafall, igår var vi ut och gå i snabb takt. Sprang också en bit, och då märkte jag att det var betydligt lättare att springa nu än för några dagar sedan. Inget flodhästflås, kroppen liksom följde med och det kändes inte som om lungorna skulle spricka av ansträngning. Tiden jämfört med kilometer var sämre, men det beror antagligen på att här är annan terräng (grus- och sandväg, skogsstigar och asfalterad väg).

Idag på morgonen var jag ute och sprang. I början gick det bra, sprang faktiskt ganska långt. Efter att tag märkte jag att jag inte hade stretchat ordentligt igår, högra låret och vaden började strejka. Sedan gick jag ändå för långt på skogsvägen och hamnade mitt i urskogen och där gick det ändå inte att springa. När jag då äntligen kom tillbaka till stigen började jag springa igen och sprang sedan den sista halvkilometern hem.

Tänk att träning kan ge såhär mycket resultat på bara en vecka! Jag känner mig mycket piggare redan, och konditionen har också blivit bättre. Nu ska jag ännu börja träna mag- och ryggmuskler. Ska försöka hitta något bra program för det ändamålet bara.

Det hälsosamma livet, del 1

Igår började jag (vi) det hälsosamma livet med en timmes badminton på kvällen. Vi skulle säkert ha spelat längre, men fjäderbollen gick i tusen bitar.

Just kom jag hem från första länken. 2,5 km på motionsbanan. Tungt var det, men till mitt försvar kan jag säga att motionsbanan inte är speciellt lätt heller med många tunga uppförsbackar. Min tid visar hur otränad jag är: 33 minuter och 1 sekund. När jag kom hem såg jag ut som en brandbil i ansiktet (och gör det tydligen fortfarande), flåsade som en värre flodhäst och svettades floder. Det positiva är förvisso att det bara kan bli bättre från och med nu, med bättre tider och mindre flodhästfrustande.

Imorgon blir det ingen länk, men hade tänkt göra något lättare träningsprogram om musklerna (de få som finns) inte är alltför sjuka. Förutom kondition behöver jag stärka rygg-, mag-, och armmuskler.

Slutligen kan jag bara konstatera efter tänjning och en kall dusch: Jävlar vad skönt det var!!

Orättvist!

Varje gång jag är på jobb skiner solen från en klarblå himmel och det är varmt och mysigt. Men när jag är ledig ska det regna och vara kallt och ruskigt. Jag som hade tänkt slöa på stranden idag med en god bok som sällskap. Men icke! Inte som det ser ut nu iallafall...

Hoppas vädret blir bättre till nästa vecka...

Humanist? Javisst!

Imorgon står mitt namn i tidningen bland dem som kommit in till ÅA. Lite stolt är jag ändå! Och inte bara lite heller!

Efter inträdesprovet i maj kände jag mig helt utpumpad. Ungefär som en såndär luftman med viftande armar som man ser utanför bilförsäljare i USA, men där luften tagit slut och han dinglar ner mot marken i en enda stor plastig hög. Jag tyckte att inträdesprovet hade gått helt åt skogen, fast jag hade suttit där och skrivit febrilt i flera timmar. Men jag tyckte att jag endast hade skrivit en massa svammel, utfyllnadstext. Dessutom missade jag helt på grammatikdelen. Glömde bort personliga pronomen och hade stora problem med satsanalysen. Till mitt försvar kan jag säga att jag inte har haft någonting med grammatik att göra sedan högstadiet och det är redan nästan tio år sedan.

Så efter inträdesprovet började jag fundera vad jag skulle hitta på härnäst. Återuppta studierna vid Novia? Börja jobba heltid? När antagningsbrevet kom förra veckan var det en stor lättnad. Nu vet jag vad jag gör fem år framöver.  Jag får studera det jag är mest intresserad av - svenska. Språkvård, språkhistoria, andra nordiska språk you name it! Jag är så peppad att börja studera.

Men sen då? Vad vill jag jobba med när jag "blir stor"? Just nu lutar det möjligtvis åt översättarhållet, kanske språkvårdare, korrekturläsare, någonting inom media? Allting är ännu öppet. Jag gillar att leva i nuet, inte fundera för mycket på framtiden. Vad framtiden har att erbjuda får framtiden utvisa. Just nu är jag bara överlycklig över att jag har kommit in till en utbildning som jag vet kommer att passa mig.

Om att bo i höghus

Just var det full kattrally på gång. Katterna springer fram och tillbaka över golven, jagar varandra och låter som en hjord elefanter. Detta händer dagligen, ibland flera gånger per dag, oftast sent på kvällen. Men aldrig att grannen under skulle ha klagat. Jag kan tänka mig hur det måste låta hemma hos dom...

Faktiskt har ingen klagat någonsin. Inte när vi har haft fest och varit kanske lite för högljudda till in på småtimmarna, inte när vi ibland spelar musik på lite för hög ljudnivå, men oftast är vi nog riktigt tysta och lugna. Som nu t.ex. sitter vi vid varsin dator och använder hörlurar. Tyst som bara vad!

En gång klagade en granne, det var första kvällen efter att vi hade fått nycklarna och jag var här och flyttade in lite lådor och satte ihop soffbordet. Då spikade jag efter kl. 20 (vilket man inte får göra). Dagen efter mötte vi en tant i trappuppgången som påpekade om spikandet. Efter det spikar vi inte mera på kvällen.

Kanske är det det att väggarna är tjocka. Vi hör ju inte så mycket av grannarna heller. Det enda jag brukar höra är när MTV3:ans sjunyheter kommer på hos grannen, men det hör jag endast om vi inte har någon musik eller tv:n på. Dessutom håller grannen två våningar upp på att renovera köket, så just nu hörs det en massa borrande och spikande, vilket kan vara lite störande ibland (speciellt när man vill ta sovmorgon).

Men grejen med att bo i höghus är ju att man måste ta del av sina grannars vardagsljud också. Människor har ljud. Ingen människa kan ju vara knäpptyst dagarna i ända. Och gillar man inte läget får man väl flytta.

Före och efter...

Vi flyttade in i vår lägenhet i början av mars förra året. Utsikten från balkongen var då en äng med en stackars tall i mitten. Sommaren 2011 började det se ut såhär:

Nu ser det ut såhär:

På ett år har ett åldringshem uppstått!
 Kanske dags att skaffa ordentliga vardagsrumsgardiner....



(Och ja, lite sneda bilder, men det är smällar man får ta!)