Finska igen...

Finska än en gång. Just nu är det objekten som spökar. När ska det vara "partiiviobjekti" och när ska det vara "akkusatviiviobjekti"? Och sen finns det något som "päätetön akkusatiivi". Förstår ens finskspråkiga vad jag talar om? Nej, trodde väl det.

Hade ett antal meningar som jag skulle översätta från svenska till finska. Översatte bäst jag kunde, men frågade även min tvåspråkiga sambo om råd. När jag sade "aah, så det blir sedan i tredje form singularis" fattade han inte någonting fast han kan finska lika bra som svenska.

Så, min fråga är igen samma: Varför pränta in svåra grammatiktermer istället för att lära ut i vilket sammanhang man använder olika former som -na,-sta,-lla osv.? Jag har tom stora svårigheter med att lära mig alla termer som hör till den svenska grammatiken (fast jag studerar svenska)...

Själv pratar och skriver jag finska hellre än bra. Min sambo säger att den finska jag pratar är en blandning mellan skriftspråk och Turun murretta. En skön blandning...! Men ändå är jag inte rädd för att prata, varför skulle jag? Jag har ändå jobbat delvis på finska i två år, helt på finska ett år. Talspråket har jag fått från att ha studerat, bott och jobbat i Åbo, delvis på finska.
Talspråket ska jag försöka få bukt på. Jag ska kunna prata perfekt finska, utan aboensiska inslag. Det är mitt mål. (Tänker läsa spanska nästa år, så kanske det blir finska med spanska inslag istället? :D)

Filmer

Äntligen har jag sett Avatar! Nu när jag har sett den ångrar jag att jag inte gav mig tid att se den på bio i 3D. Vilken upplevelse det skulle ha varit! Jättebra film, verkligen. Skrattade och grät om vartannat. Om jag fortfarande skulle bita på naglarna skulle dom nu vara söndertuggade, så spännande var det.

Kom fram till, redan för ganska länge sedan, att jag inte är speciellt bra på att se på filmer. Jag kan filmer, men det är många s.k. klassiker som jag inte har sett. Ta Indiana Jones som ett exempel. Har aldrig sett en enda av dem. Eller Sagan om ringen, nope, har inte sett dom heller. Star Wars IV-VI såg jag för första gången förra året eftersom Tapsa tvingade mig, men det var bara bra, det är bra filmer!

Sen finns det ju storfilmer som jag har sett; Forrest Gump, Titanic, Beautiful Mind, The Green Mile, alla Pirates... Just nu har jag av en slump nästan uteslutande sett på filmer där Leonardo Dicaprio har huvudrollen: The Aviator, Shutter Island, Inception... Dessutom är jag en sucker för filmmusik (fast jag inte ens sett filmen).

Saken är väl den att jag är en boknörd, inte en filmnörd. När jag läser lever jag mig in i berättelsen så att jag ser allting framför mig, som i en film. Det är svårt att förklara, men ni andra boknördar där ute vet säkert hur jag menar.

Studier

Japp, studierna är i full gång! Kan inte vara annat än nöjd. Att studera svenska är min grej, det känns åtminstone 100% rätt såhär nästan en månad in i studierna. De ämnen jag har nu, ända fram till jullovet är: svensk litteratur (jättekul), norska (kjempebra), språkvård (språkpolisen inom mig jublar), grammatik (lite träigt men ändå intressant) och finska (ett nödvändigt ont men skoj det också pga. läraren). Jag gillar den akademiska friheten, jag gillar mina klasskamrater, jag gillar studiemiljön och jag gillar att inget, än så länge, känns för överväldigande.

Det jag kanske tycker mest om är att det är lite föreläsningar (jämfört med yrkeshögskola) och mera självständigt arbete. Just nu har jag 14 h föreläsningar/vecka och det passar mig riktigt bra. När jag kommit hem från skolan har jag gjort 5-6 h hemarbete/dag. Jag har en annan sorts disciplin nu än då jag studerade i Novia. Jag gör det jag ska och inget får distrahera mig. Jag vill ha ett gott betyg när jag tar examen och jag vill ta magisterexamen inom fem år.

Inom fem år. Det är mitt mål. Det är även den tid det (enligt det nya ta-in-lär-spotta-ut-systemet) ska ta för att bli filosofie magister. Men jag känner att jag även har åldern emot mig. Om fem år är jag 30 år gammal. Jag vet att det jag nu kommer att skriva låter klyschigt, men borde jag inte då redan jobba med det jag är utbildad till, helst ha jobbat flera år redan? Borde jag inte vara gift och ha barn? Borde jag inte vid den åldern fundera över lön istället för studiestöd? Åldersnoja, jag vet.

Okej, jag gillar det jag studerar och är genuint intresserad. Jag borde bara strunta i åldersnojan. Varför bry sig? Jag studerar det jag är mest intresserad av - svenska - och trivs alldeles ypperligt med det. Bra så!

En helt vanlig jävla kaka

• Ett ägghelvete
• 1 dl sur kakao
• Så lite smör som möjligt
• Socker
• Ingen jävla mandel i alla fall
• 2 dl bakpulver
• 1 pkt fula russin
• 1,5 dl allerginötter

• 1 dl tradigt vaniljsocker
• 1 melon eller nåt
• Sprit

Häll nästan allt i en bunkjävel och kör med en elvisp i en kvart.
Grädda direkt i skålen.
Skit i att smöra och bröa. Kakhelvetet fastnar ändå.
Dunka ut skiten på matbordet om du kan.
Garnera med krossad melon och sprit.
Det spelar ingen roll... skit i det då.
Släng ut matbordet genom fönstret.
DRICK UPP SPRITEN!



Om ni inte gillade den kakidén och vill laga en god kaka istället (utan sprit) ska jag nu dela med mig av mitt bästa kakrecept:


Cheesecake med vit choklad

200 g digestivekex
100 g smör eller margarin

Fyllning:
400 g vit choklad
2 1/2 dl vispgrädde
2 burkar (tillsammans 400 g) färskost eller 200 g färskost och 250 g mascarpone

Sätt bakplåtspapper i botten på en kakform med löstagbar kant. Krossa digestivekexen i en matberedare och lägg sedan till smöret. Fördela blandningen tunt i kakformen. Lägg i kylen.

Blanda vispgrädden och färskosten till en slät smet. Smält den vita chokladen. Blanda i smeten. 
Häll smeten över kexbottnen. Låt vila minst 3 timmar i kylskåp. Bäst är kakan följande dag. 

Njut!

 
 

 

Smile!

När jag var mellan 10 och 14 hade jag tandställning. Jag hade den vanliga, både uppe och nere. Jag hade nattstöd och jag hade gummiband mellan övre och nedre käken. I princip hade jag alla möjliga tandställningar som man skulle kunna ha.

Ändå ångrar jag fortfarande den dagen då tandläkaren sa "nu har du ett bra bett, vill du ännu fortsätta med (gratis) tandställning för att få dina tänder raka, eller vill du avsluta?" och jag sa "jag tror att jag avslutar.". Jag förstår mitt dåtids-jag som, efter fyra år, ville bli av med tandställningen, men mitt nutids-jag gråter inombords.

Javisst, mitt bett är rakt och fint, men mina tänder är inte raka och fina. Mina framtänder står ut åt olika håll. Min ena "huggtand" står långt ut jämfört med övriga tänder. Dessutom har jag en tand i nedre käken som är längre in jämfört med de andra tänderna. Den går det dock inte att göra någonting åt enligt tandställningstandläkaren.

Endera lever jag med mina sneda tänder och ser det som en del av mig. Eller så betalar jag massvis med pengar för att leva upp till ett skönhetsideal som jag egentligen inte stöder. Vilket alternativ får mig att må bättre?