fredag 7 september 2012

Smile!

När jag var mellan 10 och 14 hade jag tandställning. Jag hade den vanliga, både uppe och nere. Jag hade nattstöd och jag hade gummiband mellan övre och nedre käken. I princip hade jag alla möjliga tandställningar som man skulle kunna ha.

Ändå ångrar jag fortfarande den dagen då tandläkaren sa "nu har du ett bra bett, vill du ännu fortsätta med (gratis) tandställning för att få dina tänder raka, eller vill du avsluta?" och jag sa "jag tror att jag avslutar.". Jag förstår mitt dåtids-jag som, efter fyra år, ville bli av med tandställningen, men mitt nutids-jag gråter inombords.

Javisst, mitt bett är rakt och fint, men mina tänder är inte raka och fina. Mina framtänder står ut åt olika håll. Min ena "huggtand" står långt ut jämfört med övriga tänder. Dessutom har jag en tand i nedre käken som är längre in jämfört med de andra tänderna. Den går det dock inte att göra någonting åt enligt tandställningstandläkaren.

Endera lever jag med mina sneda tänder och ser det som en del av mig. Eller så betalar jag massvis med pengar för att leva upp till ett skönhetsideal som jag egentligen inte stöder. Vilket alternativ får mig att må bättre?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar