Japp, studierna är i full gång! Kan inte vara annat än nöjd. Att studera svenska är min grej, det känns åtminstone 100% rätt såhär nästan en månad in i studierna. De ämnen jag har nu, ända fram till jullovet är: svensk litteratur (jättekul), norska (kjempebra), språkvård (språkpolisen inom mig jublar), grammatik (lite träigt men ändå intressant) och finska (ett nödvändigt ont men skoj det också pga. läraren). Jag gillar den akademiska friheten, jag gillar mina klasskamrater, jag gillar studiemiljön och jag gillar att inget, än så länge, känns för överväldigande.
Det jag kanske tycker mest om är att det är lite föreläsningar (jämfört med yrkeshögskola) och mera självständigt arbete. Just nu har jag 14 h föreläsningar/vecka och det passar mig riktigt bra. När jag kommit hem från skolan har jag gjort 5-6 h hemarbete/dag. Jag har en annan sorts disciplin nu än då jag studerade i Novia. Jag gör det jag ska och inget får distrahera mig. Jag vill ha ett gott betyg när jag tar examen och jag vill ta magisterexamen inom fem år.
Inom fem år. Det är mitt mål. Det är även den tid det (enligt det nya ta-in-lär-spotta-ut-systemet) ska ta för att bli filosofie magister. Men jag känner att jag även har åldern emot mig. Om fem år är jag 30 år gammal. Jag vet att det jag nu kommer att skriva låter klyschigt, men borde jag inte då redan jobba med det jag är utbildad till, helst ha jobbat flera år redan? Borde jag inte vara gift och ha barn? Borde jag inte vid den åldern fundera över lön istället för studiestöd? Åldersnoja, jag vet.
Okej, jag gillar det jag studerar och är genuint intresserad. Jag borde bara strunta i åldersnojan. Varför bry sig? Jag studerar det jag är mest intresserad av - svenska - och trivs alldeles ypperligt med det. Bra så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar