Men att skriva. Där kommer kreativiteten in som bäst. Det är då jag verkligen kan uttrycka mig. Som person är jag kanske lite blyg, fåordig och nästan lite "socially awkward" (vad heter det på svenska?). När jag skriver får jag utlopp för allt som bubblar inom mig. Då skriver jag här på bloggen, i min egna privata dagbok (för hand naturligtvis), i olika forum och på sociala medier som Facebook och Twitter.
Ute i den stora världen, där man måste kommunicera muntligt med människor, har jag det ibland ganska svårt. Jag kan mumla och svamla och flumma, ändå kommer jag ingen vart. Med människor jag känner bra är det en annan sak, dem kan jag prata med. Jag tycker att jag har en bra självkänsla, och självförtroendet är även det på topp, men det här med nya människor är svårt för mig. Även "gamla" människor, det vill säga de som man redan känt flera år, men inte pratar med speciellt ofta är en utmaning. Vad ska man prata om? Plötsligt tar alla samtalsämnen slut och man börjar svamla om hur regning höst vi haft, eller hur kall sommaren var, alltså väder. Ja, väder, detta fantastiska samtalsämne man tar till som nödlösning när allt annat relevant redan är diskuterat.
Så, min poäng var kanske den att jag gillar att skriva. Då får man fundera en stund först. Radera och skriva om vid behov. Tänk om man kunde göra det där ute i det riktiga livet!
Nedan en teckning av mig.
"Monster under sängen" 1.11.2012 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar