Årskrönika?

Det är väl idag man ska skriva en årskrönika om alla höjdpunkter och händelser under året som gått.

Min lista blir kort:

1. Jag kom in till ÅA

Så. Klart. Inget annat har hänt under året, och ska sanningen fram har det varit ett riktigt skitår.  Hoppas innerligt att 2013 för med sig lite spänning i tillvaron, dock inte alltför spännande saker, jag är inte så äventyrlig av mig.

Nåja. Sedan ska man ju ha nyårslöften också. Såna har jag faktiskt. Jag ska börja motionera mera för att orka mera. Och sluta peta på mina nagelband.

Så.

Gott nytt år då, med hopp om ett bra och tillfredsställande 2013.

Förra året...

...vid nyår var det ingen snö på Utö. Och inte heller någon annanstans.
(Alla foton är tagna med telefonen den 31.12.2011.).

Julfirande

Vill börja detta blogginlägg med två av mina favoritjulsånger.

Så.
Jag har en tredje favorit; Giv mig ej glans, ej guld ej prakt, men det finns ingen bra version av den på YouTube.

Jul ja. Jag har märkt att man med åren får sämre julfiilis. Just nu har jag ingen julfiilis alls fast jag lyssnar på julsånger, paketerat julklappar, julpyntat hemmet och druckit glögg.

Imorgon emigrerar jag till Houtskär för att fira jul. Det är där jag brukar få julfiilis, speciellt vid matbordet. För mig är julen julmat. Mammas julskinka är aldrig fel. Och potatislådan med "dåppå", då först är det jul. Att ta en bit julskinka, blanda den med lite potatislåda och mycket "dåppå"... Ojoj, det vattnas i munnen redan nu!

Julen i Houtskär är en höjdpunkt. Men för åren som går med Tapsa vill jag mer och mer spendera julen tillsammans med honom. Det är omöjligt för oss att vara på två ställen samtidigt: Houtskär och Åbo. Och tanken på att stanna i Åbo över julen är något jag ännu inte vill göra.

Det är nog sedan när vi har en egen liten familj som vi firar julen tillsammans. Var är säkert då också en stor fråga, men kanske växelvis Houtskär och Åbo?

Ömhetsbevis

I februari har jag och Tapsa varit tillsammans tre år. Sådär officiellt. Inofficiellt träffades vi redan på glöggrundan 2010. Om man riktigt ska vara precis träffades vi första gången i augusti 2003 då vi båda var nya studeranden vid lilla hanken, han datanom, jag merkonom. Men då "såg" vi inte varandra.

Hur som helst:
Jag avskyr fötter. Fötter är äckliga. Svettiga saker med tår. Tånaglar *ryyys*. Jag gillar inte mina egna tår eller Tapsas tår. Men ändå gav jag Tapsas fötter en massage med hudkräm och han gav mina fötter samma behandling.

Det är kärlek om någonting när man överger sina äckelkänslor för att den man älskar ska ha det bra.

Älskar dig gullis-Tapsa! <3

Ny stil och Gangnam style

Idag klippte jag håret. Kort. Väldigt kort. Har redan i flera, flera år haft långt hår, ungefär till mitten av ryggen, men nu var det slut på den eran. Nu är det väldigt kort i nacken med längre framtill. "Polkatyyli" tror jag att frissan sa. Tog med mig sambon som tolk ifall det skulle komma några språkliga missförstånd (det handlade ändå om mitt hår), men det gick väldigt smidigt utan honom. Ibland tror jag att jag tror att jag kan sämre finska än vad jag egentligen kan. Grejen med "polkatyyli" fick frissan snällt förklara, skulle inte ens ha vetat vad det var på svenska.

Aaaanyways. Sen en video som de flesta säkert redan har sett eftersom den florerat på de flesta kvällstidningars hemsidor:

Är det här på riktigt?! Sambon och jag började fundera och kom fram till att varför inte. Kanske vi är generaliserande och stereotypiserar amerikanarna, men är inte det här ganska normalt? Vad vi har läst och sett brukar amerikanarna till och med ha tävlingar om vem som har det mest julpyntade huset, eller? Upplys oss insnöade nordbor tack!

Nu ska jag gå och bor.... begru.... okej, beundra mitt hår!

Ta-ta!