torsdag 9 maj 2013

Cyklist - javisst!

För ca fyra år sedan cyklade jag glatt iväg till skolan - för att sedan hamna på TYKS akutavdelning.

Detta är vad jag kommer ihåg: Jag cyklade mot skolan (Novia vid den tiden) vid 8-tiden på morgonen. I en vanlig korsning valde en bilist att svänga höger utan att märka mig varav jag flyger upp på bilens vindruta och ner på asfalten. I krockögonblicket kommer jag ihåg att jag tänkte: 'Fan, nu smäller det och jag kan inte göra något åt saken'. Poffpang och ner i asfalten. Där ligger jag och kvider. Som tur är finns det människor i närheten som faktiskt bryr sig och rusar till undsättning (en av dem råkade vara sjukskötare på väg hem). Det jag bryr mig mest om är att min sjal, som min pappa just köpt åt mig, inte ligger i blod. Tala om att värdera saker! Men när man är i en sådan situation värderar man saker annorlunda. Men dendär känslan när jag ligger där, mitt i en korsning, med en massa människor runtom mig och har ont i hela kroppen och det enda jag kan bry mig om är att sjalen pappa köpt inte blir blodig, ja, jag vet inte. Kanske det enda jag tänkte på just då var min pappa, som jag älskar jättemycket.

Väl i ambulansen så frågar de om jag hade hjälm på huvudet och svaret är nej, ingen hjälm. Väl på TYKS tas röntgen - inget är brutet, jag får fara hem. Ordentligt mörbultad. Senare, på magnetröntgen, visar det sig att jag har "brutit" ryggen, och det är sådant som jag ännu får leva med. Ibland hugger det till i nedre delen av ryggen och det är på grund av cykelolyckan för fyra år sedan.

Efter olyckan har jag blivit en bättre bilist, jag ser efter fotgängare och cyklister på ett annat sätt än förr. En bättre cyklist har jag kanske också blivit - jag är livrädd för korsningar. Men nu, efter fyra år tänker jag skaffa en cykelhjälm, både på inrådan av mig själv och min kompis A. Jag kan inte mera skylla på frisyrer och saker.
Det är dags. 
-------
Edit: Sjalen jag talar om är numera söndertuggad av diverse katter (Joxi).



3 kommentarer:

  1. Hej! Vilken tur du hade som inte slog i skallen också när du saknade hjälm. Visst kan det upplevas lite jobbigt och generande att knäppa på sig cykelhjälm i början, men det är bara att bita ihop Anna, man vänjer sig vid hjälmen efter ett tag. Köp en reflexväst också så blir du mer synlig i trafiken Kram/ Minna

    SvaraRadera
  2. Ursäkta om jag kommenterar ett gammalt blogginlägg. Men blev lite ställd när jag läste om din olycka.

    Detta låter inte kul alls, tur att det slutade så lyckligt som de gjorde i alla fall. Fick själv en tankeställare här när man läser om hur snabbt en olycka kan ske. Jag som cyklar utan hjälm även nu på vintern borde verkligen skärpa mig. Men det tar så emot och börja använda cykelhjälm och reflexväst som Minna här ovan föreslår. Skulle troligtvis bli oanvända - Varför är det så svårt?

    Har du införskaffat än hjälm nu och använder du den?

    SvaraRadera
  3. Hej Linda! Ingen fara att du kommenterar gamla blogginlägg :)

    En olycka sker väldigt snabbt. Man hinner, som jag beskriver, bara tänka att nu händer det och så är det hänt. Efter blogginlägget skaffade jag faktiskt en hjälm som jag använder varje gång jag är ute och cyklar. I början var det lite tråkigt att alltid ta på sig den, men man vänjer sig snabbt. Det är lika naturligt att ta på sig hjälmen som det är att spänna fast säkerhetsbältet då jag kör eller åker bil.

    Reflexväst har jag inte skaffat, men jag ser ändå ut som en julgran med mina hundra och en reflexer nu i vintermörkret :) Hoppas att flera kunde förstå det här med reflex. En billig livförsäkring, så som hjälmen också är!

    SvaraRadera