Krav.

I dagens värld ställs det mycket och höga krav på oss individer. Man ska prestera högt i skolan och/eller på jobbet, ha ett snyggt hem samtidigt som man ska ha ett rikt socialt liv och ägna sig åt tusen olika hobbyn. Utåt ska man ha en slipad fasad så att man framstår som framgångsrik och som en som verkligen jobbar hårt. Målmedvetenhet till det extrema kanske är en bra fras i sammanhanget. Med alla krav fastnar man lätt i "duktighetsfällan", alltså där man börjar jämföra sig med andra. Vem är bättre? Vem har snyggare hem? Vem presterar bäst?

Jag är ännu inte riktigt där, jag jämför mig inte med andra i så stor grad. Visst, alla människor jämför sig med andra, men det är ju sedan en fråga om hur mycket, och när blir det för mycket?
Min duktighetsfälla är att klara mig bra i skolan och på jobbet. Jag vill prestera bra och få höga betyg. Jag blir överlycklig om jag får en femma (högsta betyget) i någon uppgift. Jag gillar också att ha ett snyggt och städat hem. Jag är helt enkelt en perfektionist.

Perfektionister är sällan särskilt effektiva. Det medför att de har svårt att lägga krut på det som verkligen betyder något och riskerar att slösa värdefull tid på att detaljkontrollera en uppgift så att resultatet blir hundra gånger bättre än vad omgivningen förväntat. Gör en prioriteringsordning och lär dig avgöra när dina perfektionsegenskaper är värda att användas och när de bara utgör ett hinder och en onödig tidstjuv.

Övning: Slarva lite. Är det dags att städa hemma? Gör då en snabbdammsugning och känn sedan att det är tillräckligt bra. En och annan dammtuss glömd i hörnen får överleva det här passet. Allt behöver inte vara perfekt. Om du ska skriva en rapport på jobbet så testa att inte lägga de där sista jobbiga timmarna för att finslipa resultatet kvällen innan lämning. Träna dig i att slarva lite vid rätt tillfällen helt enkelt. (http://www.aftonbladet.se/halsa/psykestress/article11217465.ab)

Alltså måste jag lära mig att slarva mera. Men hur ska en perfektionist med ständig tidsbrist kunna slarva? Tips?

-----------
Edit 19:30
-----------
Alltså, ständigt denna prestationsångest. Jag anser att det jag är bäst på är att uttrycka mig skriftligt. Jag är helt enkelt bra på att skriva. Här på bloggen skriver jag i stor utsträckning så att jag skriver först och tänker sen. Texten som utformas är alltså mina tankar "live", utan att desto mera tänka på rätt ordföljd och grammatiska regler. Men då jag skriver skolarbeten är jag aldrig riktigt nöjd, trots att jag egentligen vet att jag är ganska duktig på att skriva. Fast jag får högsta betyg i en uppgift kan jag senare läsa igenom den och se hur usel den egentligen är. Aldrig är man riktigt nöjd. Inget är "lagom". Prestationsångest. 

Pargas-Houtskär.

Jag flyttade från Houtskär som 16-åring. Jag var så illa tvungen eftersom jag valde att studera vidare efter högstadiet. Nu, tio år senare, funderar min sambo och jag var vi ska slå ner våra "bopålar". Jag har varit skriven i Åbo ca sju år (tror jag). Min sambo ännu längre. Just nu studerar vi båda för andra året, jag med mina universitetsstudier, han med högskolestudier. Om några år, då vi blir utexaminerade, vill vi så småningom bygga upp vårt eget och sluta bo på hyra. Men var?

Vi har pratat om var vi skulle vilja köpa hus, alternativt bygga hus, och det är i Åbo med omnejd. St. Karins är ett hett alternativ. Men, som den skärgårdsflicka jag är, skulle jag gärna flytta tillbaka till mina hemområden i Houtskär.

Den stora frågan är: Vill jag flytta tillbaka? 
Kommunen jag lämnade för tio år sedan var bra, där fanns verksamhet för alla och envar. Men hur är det nu? Pargas stad sparar och drar in/säljer sådant som hälsovård och dagvård (bland mycket annat). Är det så man ska locka nya kommunmedlemmar? Vi kommer att skaffa barn i något skede, och då vill vi att det ska finnas en fungerande dagvård. Och om vi blir sjuka? Måste vi då åka in till Pargas-Pargas (vilket tar ca två timmar) för att få vård? Det talas om en ny hälsogård på Houtskär, men med vilka pengar ska den byggas?

Den största elefanten i rummet är ändå om det kommer att finnas jobb. Eller mera exakt, kommer vi att kunna jobba på distans med de internetförbindelser som finns?

Tänk på detta beslutsfattare; hur kan ni locka (tillbaka) folk till skärgården? Som det nu ser ut försöker ni utrota hela skärgården... Det finns säkert flera som funderar på att flytta tillbaka, men på vems villkor ska det vara?

Filosofera om filosofi...

...kallas för metafilosofi. Nu visste ni det!
Två lektioner filosofi bakom mig och jag känner att jag är på rätt spår. Att välja biämne var ett svårt val. Inte ville jag studera litteraturvetenskap eller pedagogik, inte heller något annat språk. Det var min egenlärare som tipsade mig om filosofin, och så blev det. Har aldrig förut läst någon kurs i filosofi, så är på det sättet helt ny i ämnet. Dock har jag alltid varit intresserad. Kanske jag får en djupare insikt i mitt skrivande, och kanske jag får en djupare insikt i mig som person och om omvärlden. Väldigt filosofiskt. Flummigt är det ju naturligtvis. Såhär skriver min ena filosofilärare om kursen Introduktion till filosofin:

"Frågor som kommer att diskuteras är följande: Vad är det goda för människan? Vad kan vi veta? Vad är det mänskliga medvetandet, och hur är det relaterat till den mänskliga kroppen och yttervärlden? Vad är relationen mellan språk och tanke? Hur är tvärkulturell förståelse möjlig? Vad är filosofins uppgift i dagens värld? Behandlingen av frågorna knyts till närläsning av några klassiska filosofiska verk, men även ett antal nyskrivna texter tas upp till behandling."

Stora frågor som kan ha väldigt olika svar. Flummigt, som sagt, men jag tror att det passar mig perfekt!

----------------------
Imorgon är en ledig dag, då ska jag läsa lite Platon samt en text om språkhistoria. Kanske jag också börjar skriva på den ena filosofiuppgiften.

Aaaahh, skönt att vara tillbaka i "verkligheten"!