fredag 20 september 2013

Krav.

I dagens värld ställs det mycket och höga krav på oss individer. Man ska prestera högt i skolan och/eller på jobbet, ha ett snyggt hem samtidigt som man ska ha ett rikt socialt liv och ägna sig åt tusen olika hobbyn. Utåt ska man ha en slipad fasad så att man framstår som framgångsrik och som en som verkligen jobbar hårt. Målmedvetenhet till det extrema kanske är en bra fras i sammanhanget. Med alla krav fastnar man lätt i "duktighetsfällan", alltså där man börjar jämföra sig med andra. Vem är bättre? Vem har snyggare hem? Vem presterar bäst?

Jag är ännu inte riktigt där, jag jämför mig inte med andra i så stor grad. Visst, alla människor jämför sig med andra, men det är ju sedan en fråga om hur mycket, och när blir det för mycket?
Min duktighetsfälla är att klara mig bra i skolan och på jobbet. Jag vill prestera bra och få höga betyg. Jag blir överlycklig om jag får en femma (högsta betyget) i någon uppgift. Jag gillar också att ha ett snyggt och städat hem. Jag är helt enkelt en perfektionist.

Perfektionister är sällan särskilt effektiva. Det medför att de har svårt att lägga krut på det som verkligen betyder något och riskerar att slösa värdefull tid på att detaljkontrollera en uppgift så att resultatet blir hundra gånger bättre än vad omgivningen förväntat. Gör en prioriteringsordning och lär dig avgöra när dina perfektionsegenskaper är värda att användas och när de bara utgör ett hinder och en onödig tidstjuv.
Övning: Slarva lite. Är det dags att städa hemma? Gör då en snabbdammsugning och känn sedan att det är tillräckligt bra. En och annan dammtuss glömd i hörnen får överleva det här passet. Allt behöver inte vara perfekt. Om du ska skriva en rapport på jobbet så testa att inte lägga de där sista jobbiga timmarna för att finslipa resultatet kvällen innan lämning. Träna dig i att slarva lite vid rätt tillfällen helt enkelt. (http://www.aftonbladet.se/halsa/psykestress/article11217465.ab)

Alltså måste jag lära mig att slarva mera. Men hur ska en perfektionist med ständig tidsbrist kunna slarva? Tips?



-----------
Edit 19:30
-----------
Alltså, ständigt denna prestationsångest. Jag anser att det jag är bäst på är att uttrycka mig skriftligt. Jag är helt enkelt bra på att skriva. Här på bloggen skriver jag i stor utsträckning så att jag skriver först och tänker sen. Texten som utformas är alltså mina tankar "live", utan att desto mera tänka på rätt ordföljd och grammatiska regler. Men då jag skriver skolarbeten är jag aldrig riktigt nöjd, trots att jag egentligen vet att jag är ganska duktig på att skriva. Fast jag får högsta betyg i en uppgift kan jag senare läsa igenom den och se hur usel den egentligen är. Aldrig är man riktigt nöjd. Inget är "lagom". Prestationsångest. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar