Road rage

Nu när jag har bil igen kan jag helt enkelt inte låta bli att störa mig på mina medbilister (jag är ju bäst på att köra bil, naturligtvis ;) ).

Åbotrafikanter har ett rykte om sig att vara de värsta i Finland. Det har jag fått bekräftat både i trafiken och av personer som tagit körkort på andra orter. Hursomhelst; i Åbo är det du som äger vägen. I Åbo gör du inte plats för en som vill byta fil. I Åbo byter du helst fil så, att bilen bakom måste bromsa häftigt. I Åbo skiter du i om det kommer bilar på en förkörsberättigad väg, han/hon vänder in i alla fall. Dessutom gillar Åbobon att köra 15 cm ifrån din bil. Välkommen till Åbo, kanske inte Finlands persreikä, men där vi kör som sådana.

Ett exempel: Idag då jag körde på jobb tog jag som vanligt motorvägen mellan Itäharju och uppfarten som far till Kaarina/Pargas/Korpo. Bakom mig hade jag en citymaasturi som först höll sig på ett okej avstånd. Sedan kom den närmare och närmare, för att slutligen vara helt i reven, på en motorväg där hastighetsbegränsningen är 80-100 km/h. Inga bilar i andra filen. Efter kanske 2 km körde den om. What?!  Den skulle ha kört om direkt, men nej...

Ett exempel från andra hållet: Igår körde jag hem från jobbet efter kl. 17. Hela vägen från Pargas ända in till Kaarina-korsningen gick det 10-20 km/h lägre än hastighetsbegränsningen. Över Rävsundsbron gick det kanske 50 km/h (hastighetsbegränsning 80 km/h). Till och med en del mopobilschaufförer är så vänliga att de vänder in på närmaste busshållplats för att släppa förbi "vanliga" bilister.

Jag som bilist? Ja, inte är jag ju heller felfri. Jag kan köra överhastighet ibland (...) , ibland kan jag bli onödigt irriterad vilket märks i min körning. Ändå tror jag att jag brukar köra lugnt och sansat, jag hetsar inte och brukar egentligen ta det helt lugnt i trafiken.

Om du däremot saknar reflex: VAD FAN ÄR DITT PROBLEM? Sry, men vi bilister ser inte dig om du inte har reflex. Om du vill på påkörd: Keep up the good work! Om du vill synas: Klä dig som en julgran - det gör jag.

Kvällspigg - morgontrött

Så länge jag kan minnas har jag alltid varit kvällspigg. Som liten, sju-åtta-nånting, ville jag alltid vara med de vuxna och se på när de spelade kort. Visst vaknade jag också oskäligt tidigt, så som alla barn gör.

Nu när jag är vuxen vaknar jag aldrig oskäligt tidigt om jag inte är tvungen. Om jag sover utan väckarklocka kan det bli 11-12-13-14 innan jag stiger upp. Däremot är jag en inbiten kvällsmänniska, eller egentligen nattuggla. Jag skriver helst på kvällen eller natten. Under den tiden på dygnet har jag mest inspiration. Jag kan inte skriva någonting på morgonen/förmiddagen. Nå, min blogg talar sitt tydliga språk.

I mitt jobb har jag varierande arbetstimmar. Ibland börjar jag 8:00, ibland först 12:30 som imorgon. Igår började jag först 14:30. Det är ändå jobbet som håller min dygnsrytm i skick. Kommer så väl ihåg då jag endast jobbade på kvällar, inget ovanligt att vakna först 18:00 efter att ha varit uppe hela natten...

Ser ändå framemot nätter med ingen sömn alls den dagen vi får barn (NEJ, jag är inte gravid)!

Bilarna i mitt liv.

Det har varit väldigt mycket prat om bilar och körkort i mitt liv de senaste dagarna. Möjligtvis för att första snön kom. Ena jobbkompisen var lite nervös, medan den andra tog det med ro. Jag tar snö med ro eftersom jag har nya, fina, snygga vinterdäck under bilen. Visst är jag extra försiktig - idag kom jag på jobb nästan 20 minuter tidigare eftersom jag trodde det skulle vara halt.

Anyways. Jag fick första skedet av mitt körkort utfärdat den 7.4.2006. Andra skedet var klart 19.2.2008. Alltså har jag kört omkring i åtta år. Under dessa år har jag haft en hel del bilar.

• Min första bil: en Ford Fiesto (Fiasko) från årskiftet 80-90 (kommer inte ihåg). Vit. Fantastisk nybörjarbil, liten och bra. Läckte en hel del olja osv. Tror att jag hade denna pärla i 1-2 år. 



Imagine this in white - beautiful!



• Min andra bil: BMW 360 från 1982 (vit). Tha gangsta car. Vit. Jag skulle besiktiga den, och besiktingsmannen slog hål genom passagerarsätet. Rost. Massor med rost. Dessutom hade den ett ganska manligt ljud, dvs. fel med avgasröret. Hade den mindre än ett år. 

Roaaawwrr!


Min tredje bil, Nissan Micra (ljusblå). Det bästa minnet jag har av den är då min kära vän M vill ha skjuts till en dejt, men jag fick gärna parkera ett kvarter ifrån så att inte dejten ser att hon kommer i en gammal Micra :D. Problem med Micran? Samma som de ovanstående, läcker olja, rostig samt behöver nya bromskivor. Där emellan 80- och 90-talet igen. 

Dejtingcar?

Det här är mina bilar mellan 2006-2009. Alla kära, ingen glömd. Sedan träffar jag Tapsa och plötsligt behöver han en bil. Varför inte en: 

• Ford Escort (Eskrot) från 1989 (vit). Eftersom det här är den senaste bilen minns jag allt. Oljeläckage, bromsskivor, motorskit, akkuproblem. Vi sålde den för ett väldigt billigt pris så att den fick vara med i folkbilsrally (jokamiesralli).

• Nu har jag en Citroen Xsara från 2000. Funkar som den ska. Rullar fint. Ja, förutom att fläkten är på fullt hela tiden. Fantastiskt bra bil i övrigt. Av alla bilar jag haft är Franskisen bättre än alla de tillsammans.  

Där är de, bilarna i mitt liv. Alla älskade, ingen saknad.