Jouren.

För er som kanske inte är min Facebook-vän: Förra lördagen bröt jag lilltån. For till TYKS på söndagen, blev gipsad och går nu med kryckor.

Till TYKS jour. TYKS system är att alla som kommer in tar ett könummer. Det är ingen skillnad hur svår din skada är (om du nu inte kommer in med ambulans), om du är gammal eller ung (förutom barn), alla behandlas i tur och ordning. Det här kan ta ett tag. Söndagen jag kom in hann jag inte ens sätta mig, i måndags tog det 1,5 timme. Jag vill inte ens veta hur länge det tar på lördagar (därför for jag inte in direkt). 

I "mellanrummet" får man träffa en sjuksköterska som tar reda på hur stort vårdbehov du har, det vill säga hur snabbt du bör få vård. Jag kan genast säga att jag aldrig fått svensk service på TYKS. Då har jag, inom det senaste halvåret, varit där ett antal gånger. De första gångerna frågade jag om den jag pratar med talar svenska, med nekande svar. Eftersom jag ändå förstår finska och talar någorlunda accepterar jag det. Är man sjuk är man sjuk. Jag vill snabbt ha svar på mina frågor och ett snabbt svar på vad jag felar. Förlåt. ... Förutom på söndagen. Sjuksköterskan hörde att jag pratade svenska med Tapsa och, fast hon knagglade svårt, ville hon ändå prata svenska med mig, "för att lära mig" som hon sa. Jättestor tumme upp för sådana som henne!

Från mellanrummet kommer du till rätt väntrum för din skada. Om din skada är allvarligare kommer du till en bäddavdelning. Då jag kom till jouren med handen kom jag direkt till en bäddavdelning. 

Den här gången fick jag vänta i traumarummet. Till läkare, till röntgen, till gipset. Det är mycket väntade. 

I måndags fick jag vänta ännu längre. En timme på min tur. Fick ändå genast åka till röntgen (3 min), vänta en timme, röntgen vill ha mera bilder (3 min), sedan vänta 1,5 timme på att komma till läkare. Som tur var läkaren humoristisk och pratglad. Nu fick jag veta varför de tvingades gipsa hela foten bara på grund av en lilltå; bara tejp hade gjort att hela tån växt snett. 

Samjouren har fått mycket kritik. Jag tycker ändå att den fungerar ganska smärtfritt under alla omständigheter. Det är en stor skillnad på när man kommer in och vilken tid på dygnet det råkar vara. Barn har förkörsrätt. Det enda negativa är att de flesta inte kan svenska, och det positiva är att det ändå finns såna som försöker. 

Återbesök till TYKS.

För att följa upp hur min hand mår var jag på en undersökning igår. Eller, jag var så illa tvungen eftersom jag fick brev från TYKS redan under hösten om att jag hade tid bokad till en undersökning - vare sig jag ville eller inte. Så, klockan 08:40 var jag på plats på neurologiska avdelningen för att genomföra en ENMG-undersökning. 

Den här gången genomfördes undersökningen av en och samma person, en väldigt energisk och humoristisk estniska som var fascinerad av att jag var finlandssvensk, mest kanske av svenska ord. Då hon fick reda på att jag jobbar på Alko jämförde vi lite finska och estniska priser ett tag före samtalsämnet gick vidare till Saku och A. Le Coq. 

Hursomhelst var undersökningen inte lika smärtfylld som förra gången. I undersökningen ingår elchocker på nerverna samt att peta på musklerna med nål. Elchockerna kan man leva med. Nålpetningen är det värsta av allt. Läkaren tar en nål, sticker den i en muskel och gräver omkring. Det tar inte bara ont då, utan även någon dag efteråt. Estniskan påpekade att jag förra gången hade en manlig läkare och att de kan vara lite mer hårdhänta än de få kvinnliga läkare som sysslar med just ENMG-undersökningar. Hon menade att det kanske är därför män är bättre lämpade som kirurger. På hösten var läkaren även tvungen att testa alla muskler för att se om alla är okej, den här gången testade läkaren bara de fyra ställen som inte varit normala då. 

Förra gången sa de som gjorde min undersökning ingenting. Nu sade estniskan att där fortfarande är något som inte är som det ska. Något mera specifikt fick jag inte. Läkaren ringer på onsdag nästa vecka. Det jag har är mononeurit, alltså skada på en nerv. Visst har jag ibland nu efteråt också märkt att höger hand och fingrar ibland inte vill samarbeta, men avfärdat det. Då jag blev inlagd kunde jag inte ens röra högra handens fingrar... Allting har ändå blivit bättre med tiden!