Oro.

Har legat sömnlös några nätter nu. Jag har varit trött, men jag har helt enkelt inte kunnat somna. Kanske jag oroar mig för mycket?

Jag är ingen orolig själ. Jag brukar inte oroa mig för saker och ting. Eller gör jag? Undermedvetet måste ju den där känslan finnas där som gnager och tuggar och ja, oroar. Vad kommer att hända? Kommer vi att klara av det? Tänk om....? Men jag vet inte ens vad jag oroar mig över.

De flesta oroar sig för saker som jobb, ekonomi, hälsa och sociala förhållanden. Jag har jobb, ekonomin är kanske inte den bästa, hälsan är bra och jag är nöjd med mina sociala förhållanden. Vad är det då som tär på mitt medvetande, som gör att sömnen inte vill infinna sig, som bara är där som en skugga i mörkret?

I skrivande stund slår det mig: jag har ingen plan. Visst, jag har en plan att bli färdig med studierna, men vad händer sen? Vart kommer vägen att föra mig? Och ålderskrisen slår till med samma käftsmäll. Jag är 29 år gammal utan en plan. Jag vet vad jag vill göra, men jag har ingen plan.

Om fem år kommer jag skratta åt det här.

I januari blir alla hälsosamma!

Jag har ingen källa, men jag tror att de flesta nyårslöften handlar om att leva hälsosammare. Sluta röka, börja motionera, äta hälsosammare ...

Och ja, jag och sambon faller in i samma kategori (eller "fälla"). Våra nyårslöften är faktiskt inte att bli hälsosammare, vi har helt andra ambitioner för 2016, men det är inget fel på att leva ett hälsosamt liv i alla fall. Vi brukar inte väga oss normalt, men sambon ville sätta liv i vågen och det var i samband med det som vi insåg fakta. Ingen av oss är överviktiga, men långt ifrån den idealvikten vi hade för fem år sedan. Kalaskulornas intåg...

Vår motion handlar främst om kondition och sedan muskler. Sedan handlar det såklart om maten vi äter. Vi kommer att äta mera hälsosamt, skippa snabbmat och äta mera hemlagat, grönsaker och frukt. Lite choklad måste man ändå få unna sig ibland, jag är ändå ingen "träning-träning-träning"-människa.

Motionen består, för min del, av raska promenader med hopp om jogging på våren. Mitt högra knä gillar inte minusgrader. Mitt mål är väl att jag ska kunna springa 10 km 2017. Sambon har inga problem med att springa. Hans mål är ett halvmaraton 2017.

Nu är det bara en spark i baken och lycka till.