Pengarna bara rullar in.

Eurojackpot har en vinst på 56 miljoner den här veckan. Jag och Tapsa började fundera vad vi skulle göra med dom pengarna (eller vad jag skulle göra eftersom jag satte in en rad). 56 miljoner är massor med pengar. Det är väl ungefär 50 gånger mera än vad en vanlig arbetstagare tjänar under en livstid. Helt sjukt mycket pengar alltså.

För det första skulle vi fly landet, för ett tag alltså. Ligga på en vit sandstrand och sippra drinkar medan man funderar över vad fan som hänt är ju ganska.... ehm... normalt?
Efter det kommer den stora utdelningen till familjen, med hopp om att de blir nöjda. Sedan följer ett hus, en par bilar. Jag skulle gärna vilja ha en liten Aygo, och förstås en Porsche 911 - gammal modell. Tapsa är mera för amerikanska bilar. Jag skulle skänka en del pengar till katthem och till UNICEF. En ny soffa står också högt på önskelistan.



Pengar medför ingen lycka, men de är bra att ha. Så vad sen? Skulle man bli tokig? Dårhus för rika människor? Om det inte finns något annat i ens liv än pengar så finns det väl inte så mycket mening? Pengar styr en massa i dagens samhälle. Vi visar att vi har råd med saker genom våra kläder och prylar. Men som sagt; pengar medför ingen lycka. Skulle 56 miljoner göra så att jag i ett trollslag blev superglad och lycklig? Knappast. Jag är nu lycklig för att jag lever, jag bor med den bästa karln på jorden och jag är superglad över att jag fått ett sommarjobb. Det är de små tingen.

Pengar underlättar - de gör dig inte lycklig. Pengar är bara en bråkdel av livet.

Namnkunnig.

Ibland far tankarna lite hit och dit. Nu senast har jag funderat på att vi alla egentligen är ganska namnkunniga. Väldigt ofta får man höra "men jag är ju så dålig på namn" och "jag kommer aldrig ihåg vad någon heter". Jag är en av dem. Jag har både dåligt namn- och ansiktsminne. Ibland kan det hända att någon hälsar på mig och jag har ingen som helst aning om vem den personen är.

Sen började jag fundera. Egentligen vet jag namnet på en hel hög med människor. Ta bara mina vänner på Facebook som exempel. Jag har 341 vänner på Facebook, och jag kan säga med gott samvete att jag vet namnet på varenda en. En handfull av mina Facebookvänner har jag inte träffat IRL, de är sådana som jag lärt känna på nätet. Jag skulle knappast känna igen dem om de kom emot mig på gatan, men likväl kan jag namnet på dem.

Sedan finns det andra personer i ens liv också; lärare, chefer, släktingar, kändisar o.s.v. som man kan namnet på. Det är en hel massa personer! Undrar egentligen hur många namn man har sparat i hjärnan? Flera tusen? Mycket är det i alla fall. Hjärnan är en bra mackapär.

Så, när man säger att man är dålig på namn så kanske man inte är det egentligen. Eller så tar det bara en god stund att lära sig någons namn. Tänk också till exempel på lärare som har en klass på 20 elever, hur många namn har då inte dom att hålla reda på? När jag praktiserade på ett eftis tog det inte länge förrän jag kunde namnet på alla tio (nu kommer jag bara ihåg kanske 3-4 namn av dem).

Som en liten parentes: En annan sak med Facebook är ju att man har ett fantastiskt kontaktnät bara där. Tänk, 341 Facebookvänner som på ett eller annat sätt kan hjälpa mig, till exempel i karriären. Wow! Det är ju fantastiskt bra! Tänk hur det var förr, då hade man kanske inte på samma sätt samma kontaktnät samlat på ett och samma ställe.

Men, jag måste ändå konstatera att mitt ansiktsminne är och förblir dåligt. Och att koppla namn till ansikte kan också vara ett problem. Så bli inte förolämpad ifall du hälsar på mig och jag ser oförstående ut eller inte hälsar tillbaka.

Bloggar och bin

Har inte bloggat på länge - det har kanske inte hänt så revolutionerande saker i mitt liv heller.

Just nu funderar jag på biämne. Filosofin fick fara all världens väg. Jag är inte speciellt filosofisk - mera tankfull. Nu funderar jag på nytt biämne/nya biämnen. För några dagar sen kom det mail om biämnet 'Massmedia och journalistik'. Är verkligt intresserad och har skickat några mail fram och tillbaka till ämnesansvariga. Den största delen (35 sp) är i Vasa, och man är där en termin. (Betald) praktik finns t.ex. inom YLE. Den första delen (25 sp) görs i Åbo genom videokonferens. Den stora, intensiva delen är ändå i Vasa. Han jag mailat med sade att man inte egentligen har tid för andra studier medan Vasastudierna pågår, det är väldigt intensivt.

Som ett steg på vägen har jag iaf anmält mig till lämplighetstestet som hålls den 25.3 i Vasa. Om jag klarar av lämplighetstestet kan jag i princip börja studierna i masskommunikation och journalistik när jag vill, inte precist hösten 2014. Tapsa följer med mig till Vasa, om han inte har jobb. Tack! Jag vill inte åka ensam! Dessutom är han helt med på att flytta till Vasa för ett tag om jag kommer in.

I övrigt är jag intresserad av det lilla biämnet i översättning och skärgårdskunskap.

CHOCK! SKANDAL!

Stoppa pressarna!

LATHETSCHOCK! MOTIONSSKANDAL!

Denna kvinna har inte motionerat aktivt på mer än ett år. Då var hon aktiv och motionerade flera dagar i veckan, men sedan gick det utför. På hennes program då stod flera löprundor, styrkeövningar samt yoga. 

Idag har hon givit upp sin dåvarande sunda livsstil och sjunkit längre ner i träsket av chips, läsk och godis.
  -Detta är ett allvarligt fenomen, om man fortsätter i den här takten finns det snart inget flås att tala om, säger professor Liv Stil vid Motionsinstitutet. 

   - När jag sitter ner har jag tre bilringar på magen. En är en lastbilsring. Så beskriver Anna, som är på bilden, känslan. Förut var det bara en ring, men de är som ringar på vattnet - de växer. Hon beskriver känslan som olustig. 

   - I början tänkte jag inte på att jag åt skräpmat hela tiden. Det var en stressig del av mitt liv och hälsosam matlagning fanns inte på menyn. I skolan försökte jag ändå äta så mycket sallad som möjligt. 

Hon levde ett aktivt liv, studier blandades med motion och yoga var en stor del av vardagen. Men plötsligt var allting som bortblåst. 

   - Jag vet inte vad som hände. Det var inte som om jag bara skulle ha vaknat upp och slutat motionera. Kanske jobb och skola tog överhanden. Jag är faktiskt inte säker. 

Uppvaknandet kom när Anna märkte att hon hade ont i muskler och leder hon annars inte brukade ha ont i. 

   - Plötsligt märkte jag hur ont jag har i vänstra knäet när jag går nerför trappor. Eller hur ont jag får i rygg och nacke efter att ha suttit vid datorn en längre stund, berättar hon. 

Det största uppvaknandet för Anna kom ändå efter ett ryggskott.

   - Jag var på väg hem efter en resa och plötsligt högg det till i ländryggen. Då trodde jag att det bara var något tillfälligt, men smärtan höll i sig flera veckor. Jag trodde aldrig någon i min ålder kunde få ryggskott. 

Idag ser Anna tillbaka på det sunda livet med en liten tår i ögonvrån. Hon längtar tillbaka. 

   - Såklart jag vill leva så igen, det är bara att komma över den höga tröskeln. Jag kan inte börja med att motionera lika mycket som då, men jag kan ändå göra någonting. Gå ut och gå någon dag i veckan, göra lite magmuskelövningar. Det sista jag behöver är lastbilsringar. 

Spanien - och varför det är så jobbigt att resa via Sverige

Så, vi reste till Spanien för att ta lite höstmörkersemester och samtidigt träffa Tapsas föräldrar som för tillfället bor där. Detta var min första resa söderöver, men jag vet inte om jag var så rysligt nervös ändå. Mest stressad var jag över att flyga eftersom jag är flygrädd.

Nåja, det här är vår resa:
(Mera information och bilder finns under Tapsas föräldrars blogg, på engelska, http://andaluciaourway.blogspot.fi/)

Dag 1
Iväg mot Stockholm! Vi anländer till terminalen i god tid för att se att våra medpassagerare mest består av unga partypeople och öldrickande finnar (inget emot finnar, men kryssningsfolket brukar vara ett slag i sig). Den första lyxmåltiden intar vi på båten i form av skaldjur och fisk.

Dag 2
Häftigt uppvaknade av att det är party i hytten bredvid. Nåja, det är ändå dags att stiga upp, klockan är 5. Frukostbuffé på båten, ta tag i väskorna och stiga av. Framme i hamnen är det fram med turistkartan, vi måste hitta till centralstationen. Vi lokaliserar en väg och börjar vandra. Väl framme låser vi in de stora väskorna i boxar. 12 timmar tills planet lyfter, dags att utforska Stockholm! Efter sex timmar är vi färdiga, går på lunch. Sedan en fika hos mina familjebekanta och sedan iväg mot Arlanda.

Up, up and away! Jag gråter och skakar. Väl uppe är det ingen panik. Landningen är ännu värre. Min lilla förkylning gör sig påmind genom att spränga högra sidan av huvudet. En flygvärdinna kommer till undsättning och ger mig kaffemuggar med vått papper i att hålla för öronen. Det lättar. Väl framme i Malaga är jag helt döv på högra örat. Våra fantastiska värdar, herr och fru Tapio välkomnar oss på bästa sätt.

Dag 3
Vaknar upp i Torreblanca. Äntligen framme! Endast lite öronsus kvar. Men nu är det dags för nästa äventyr, vi ska upp i bergen! Bara att packa om lilla resväskan. Vi gör ett litet stopp vid stranden för att köpa solskydd i form av hattar, en solhatt åt mig och en lippis åt Tapsa. Sedan bär det av uppåt.
Såna fantastiska vyer och ett sådant landskap! Jag, och vi, kommer att säga så flera gånger under resans gång, men detta är första gången.

Resan tar oss till byn, eller den lillalilla staden Tolox. Uppåt, uppåt är hotellet vi ska bo på, och jag och Mrs. T klamrar oss fast vid det som går att klamra sig fast vid - sluttningen neråt är brant och det finns inga räcken att tala om. Väl framme vid hotellet kan vi pusta ut. En trevlig receptionist/hotellägerska möter oss och ger oss nycklarna till våra rum. Och vilket rum! Vilken utsikt!

Efter en lätt lunch for jag, Tapsa och Mr. T ännu längre uppåt.

Efter denna trapats var det dags för cava på hotellet samt middag. Middagen var utsökt och cavan likaså!
Denna kväll fick vi också njuta av spansk bastu - dvs en liten koppi med bilstereo och discoljus där värmen högst kunde ställas till 60 grader. Till och med jag, som inte är en bastubadare, tyckte det var ganska lamt. Vår värdinna på hotellet hade dock förvarnat oss, med tanke på att vi var finländare :P Nå, jacuzzin var desto bättre!

Dag 4
Vaknar upp i Tolox. Efter frukosten är det dags att bege oss vidare - mot Ronda! Vägen far först neråt (vilken lättnad) men sedan går den uppåt igen, och sluttningen neråt är allt brantare. Igen - fantastiska vyer över bergen! Väl framme i Ronda tar vi en paus och går omkring, tar en lunch och införskaffar en läderrock och en väska av utomordentligt välgjort läder.

Efter Ronda går färden neråt mot Marbella. I Marbella stannar vi ett tag för att kolla in lyxbåtar och snygga bilar.

Dag 5
Tillbaka i Torreblanca. Idag är en ledig dag utan några inplanerade aktiviteter, så jag och Tapsa beger oss mot stranden. Vi vill ju också kolla in vad närområdet har att erbjuda. Vi går längs stranden, njuter av atmosfären, tar lunch vid en skaldjursrestaurang och sedan går vi till djurparken. En ganska chill dag!

Dag 6
Marocko nästa! Väckning i ottan. Vi hoppar på bussen men övriga ivriga turister och väntar med spänning på Marocko. Eller ja, mest blir det gäspningar...

Marocko, eller Tanger, är en plats för sig. Det är en total kulturchock när vi kommer fram. Vi har två fantastiska guider som jag har glömt bort namnet på. Den ena, som följt med oss ända från början är lite av en karaktär; en gammal typ som pratar alla världens språk, absolut ingen skillnad vilket. När vi kliver på bussen frågar han varifrån vi är och börjar direkt prata finska. Under hela resans gång pratade han dessutom spanska, engelska, franska, svenska, danska... you name it! Till och med lite ryska (fast han sade att han helst inte pratar det). Den andra guiden pratade även hon en hel del språk, men mest gick det på spanska, engelska och franska i ett stort potpurri.

Nåja, tillbaka till Marocko. Helt fantastiskt att uppleva något nytt och annorlunda, men tyvärr var det de envisa försäljarna som stannade i minnet. Man kan krasst jämföra dem som flugor runt hundskit. MEN, för att ha några andra minnen från Marocko:

Jag älskade Medina och de smala gatorna, de små gamla tanterna som band koriander och andra kryddor. Skolbarnen som vinkade åt oss. Den speciella doften som fanns där. Folkvimlet. Den gamla farbrorn som sålde bröd där alla samlades omkring. Mattorna. Kryddorna. Och man såg verkligen att det var en annan kultur, en annan religion; alla män som satt och rökte och kvinnorna som nästan bugade när de gick förbi.

Dag 7
Efter den hektiska dagen i Marocko var det dags att ta det lite lugnt. Så det blev shoppingresa till Malaga! Malaga är en mycket större stad än vad jag hade förväntat mig, tydligen bor där ca 600 000 invånare. Nå, shoppingen uteblev ändå inte. Jag hade tänkt köpa snygga toppar, men hittade bara vinterkläder, så det blev såna istället. Fyndade några skjortor och en ursnygg poncho. Vi var även på en HoponHopoff-tur och for upp till en borg (som jag glömt namnet på). Och igen, förbaskade Andalucien som ska vara uppbyggt vid berg! Hjärtat i halsgropen när bussen styrde uppåt. Men, från borgen hade man bra utsikt över hela Malaga. (Här slutade min kamera samarbeta, så det blev telefonfoton resten av resan). HoponHopoffen körde genom en tunnel, och Tapsa tyckte att mitt hår var väldigt komiskt efter det....

Nåja, efter det blev det tapas. Om man är i Spanien måste man ju testa! Till förrätt pil-pil (räkor i vitlök, chili och olivolja). Mums!

Efter en hel del shoppande och roligt umgänge tog vi tåget hem mot Torreblanca. När vi kommit "hem" beslöt jag och Tapsa oss för att ta en tur till strandbarerna. Vi blev inte besvikna. Fantastisk personal, jättegoda drinkar och bra atmosfär (Paradise Beach).

Dag 8
Lördag. Snart är vår vistelse över. Mera shopping! Efter att ha sovit in morgonen, och efter en stadig frukost, åker vi iväg till Corte del Ingles (?) för att kolla (shoppa lite till). Fyndade igen snygga skjortor!

På vägen tillbaka mot Torreblanca ville Tapsa ha den där vattenpipan han hade tjatat om sedan Marocko, så vi hittade en, så nu är vi stolta ägare av en sådan också!

På kvällen begav vi oss mot Mijas för att avnjuta "den sista måltiden". Igen; fantastisk god mat, fantastisk utsikt och fantastisk bra service. Jag beställde, vad jag trodde, var en liten förrätt vilket visade sig vara en stor tallrik med grönsaker, räkor och kött... Nå, jag åt nästan hela huvudrätten också :P

Dag 9
Absolut sista dagen. Den här dagen for vi till Benalmadena för att kolla på fjärilar och buddisttempel. Mest fjärilar. Fjärilshuset var otroligt! Lite rädd blev man nog när det plötsligt flyger fjärilar mot en, men annars okej. Och hett. Och fuktigt. Men jag gillade fjärilarna!

Sedan gick vi runt uppe Benalmadena där Tapsa direkt bongade linbanan upp till berget. "Jag visste nog om den", sa mrs. T, "men jag tänkte att den skulle gå obemärkt förbi". Det hade jag också hoppats på. Vips var vi påväg mot linbanan. Och uppåt igen. I en vinglig linbana. I en liten vagn. Jag skrek varje gång det vinglade till. Väl uppe var det okej. Där kollade vi på en fågelshow med vråkar, konkorder och ugglor. Bra show! Men sen ska man ner igen samma väg man kom upp....

Dag 10
Hejdå Spanien! En stadig frukost och sen tåget till aeropuerto och mot Stockholm. Vemod, vemod. Skulle gärna ha stannat kvar lite längre.

Väl på flygplatsen shoppade vi lite likör, tog en öl vid baren och sen var det bara att fara. Den här gången hade jag inte ont i öronen varken vid start eller landning eftersom jag sprayade näsan full med nässpray.

Efter några timmar.... Framme i Stockholm. Tack till det vänliga äldre paret som lät oss gå före eftersom "de ska till finlandsbåten" :). Och jättetack för att vår väska nästan var först på bandet! Sen bara ut i ett regnigt Sverige och hoppa i taxin. Taxichauffören ska också ha ett tack, han var snabb (trots köer) till terminalen. Gå ombord på båten och nästan hemma.

Dag 11
Hemma i Åbo. Mörbultade. Trötta. Men skönt! Via Sale för att köpa mjölk till godmorgonkaffet!
-------------
Det var vår resa till Spanien. Och varför det är jobbigt att resa via Sverige? Dit är jobbigt, tillbaka är inte lika jobbigt. Dit är jobbigt eftersom man redan är 6 lokaltid i Sverige, flyget går 20:35 lokaltid. Egentligen är det bara ett evigt väntande på nästa grej, och det känns jobbigt. Under vår resa åkte vi: buss, båt, tåg, flyg, bil, tåg, bil, tåg, flyg, taxi, båt, taxi.

Nästa gång (maj) åker vi från Hesa! Då blir det buss, flyg, tåg - tåg, flyg, buss.

Ett stort tack till Mr. & Mrs. T för logi och deras stora gästvänlighet! Vi ses igen i maj!

(Och Mrs. T - inspirationen finns alltid mitt i natten!)

Kissemissor

Jag tror det var min vän P som lade upp en bild på Facebook för en tid sedan av en katt som ligger på rygg och frågade om det var normalt att sova så. Javisst är det! Våra "bebisar" sover nästan alltid på rygg!

Katter känner sig trygga om de sover på rygg. Då är de som mest sårbara för eventuella faror. En trygg katt är alltså en katt som sover på rygg, eller som är nöjd med att visa magen. 

Våra katter gillar dessutom om att bli kliade på magen, speciellt Nemi som blir i som i trans. Igår kliade jag henne på magen nästan två timmar. 

Katter <3

(Ursäkta kvaliteten på fotona, de är alla tagna med telefonen)

Giftermål

Nu har vi snart varit tillsammans i fyra år, och vi har varit förlovade i snart tre år. Vi älskar varandra, vad annat kan man säga? Det är som om vi är gjorda för varandra. Vi är varandras bästa vänner.

Nu börjar vi så småningom planera ett giftermål. Vi ska gifta oss i Åbo, i en liten kyrka. Gästerna är så gott som färdiga. Men vilken låt ska vi ha som min ingångsmusik?

Jag älskar Beatles, och skulle gärna ha denna:

Men, han vill ha mera traditionellt, och hans val är:

Okej. Helt okej. Men utgångsmusiken är ändå Beatles! 

Vi gifter oss 2014 eller 2015. Vi kan aldrig bestämma datum! Välkomna på bröllop!

Krav.

I dagens värld ställs det mycket och höga krav på oss individer. Man ska prestera högt i skolan och/eller på jobbet, ha ett snyggt hem samtidigt som man ska ha ett rikt socialt liv och ägna sig åt tusen olika hobbyn. Utåt ska man ha en slipad fasad så att man framstår som framgångsrik och som en som verkligen jobbar hårt. Målmedvetenhet till det extrema kanske är en bra fras i sammanhanget. Med alla krav fastnar man lätt i "duktighetsfällan", alltså där man börjar jämföra sig med andra. Vem är bättre? Vem har snyggare hem? Vem presterar bäst?

Jag är ännu inte riktigt där, jag jämför mig inte med andra i så stor grad. Visst, alla människor jämför sig med andra, men det är ju sedan en fråga om hur mycket, och när blir det för mycket?
Min duktighetsfälla är att klara mig bra i skolan och på jobbet. Jag vill prestera bra och få höga betyg. Jag blir överlycklig om jag får en femma (högsta betyget) i någon uppgift. Jag gillar också att ha ett snyggt och städat hem. Jag är helt enkelt en perfektionist.

Perfektionister är sällan särskilt effektiva. Det medför att de har svårt att lägga krut på det som verkligen betyder något och riskerar att slösa värdefull tid på att detaljkontrollera en uppgift så att resultatet blir hundra gånger bättre än vad omgivningen förväntat. Gör en prioriteringsordning och lär dig avgöra när dina perfektionsegenskaper är värda att användas och när de bara utgör ett hinder och en onödig tidstjuv.

Övning: Slarva lite. Är det dags att städa hemma? Gör då en snabbdammsugning och känn sedan att det är tillräckligt bra. En och annan dammtuss glömd i hörnen får överleva det här passet. Allt behöver inte vara perfekt. Om du ska skriva en rapport på jobbet så testa att inte lägga de där sista jobbiga timmarna för att finslipa resultatet kvällen innan lämning. Träna dig i att slarva lite vid rätt tillfällen helt enkelt. (http://www.aftonbladet.se/halsa/psykestress/article11217465.ab)

Alltså måste jag lära mig att slarva mera. Men hur ska en perfektionist med ständig tidsbrist kunna slarva? Tips?

-----------
Edit 19:30
-----------
Alltså, ständigt denna prestationsångest. Jag anser att det jag är bäst på är att uttrycka mig skriftligt. Jag är helt enkelt bra på att skriva. Här på bloggen skriver jag i stor utsträckning så att jag skriver först och tänker sen. Texten som utformas är alltså mina tankar "live", utan att desto mera tänka på rätt ordföljd och grammatiska regler. Men då jag skriver skolarbeten är jag aldrig riktigt nöjd, trots att jag egentligen vet att jag är ganska duktig på att skriva. Fast jag får högsta betyg i en uppgift kan jag senare läsa igenom den och se hur usel den egentligen är. Aldrig är man riktigt nöjd. Inget är "lagom". Prestationsångest. 

Pargas-Houtskär.

Jag flyttade från Houtskär som 16-åring. Jag var så illa tvungen eftersom jag valde att studera vidare efter högstadiet. Nu, tio år senare, funderar min sambo och jag var vi ska slå ner våra "bopålar". Jag har varit skriven i Åbo ca sju år (tror jag). Min sambo ännu längre. Just nu studerar vi båda för andra året, jag med mina universitetsstudier, han med högskolestudier. Om några år, då vi blir utexaminerade, vill vi så småningom bygga upp vårt eget och sluta bo på hyra. Men var?

Vi har pratat om var vi skulle vilja köpa hus, alternativt bygga hus, och det är i Åbo med omnejd. St. Karins är ett hett alternativ. Men, som den skärgårdsflicka jag är, skulle jag gärna flytta tillbaka till mina hemområden i Houtskär.

Den stora frågan är: Vill jag flytta tillbaka? 
Kommunen jag lämnade för tio år sedan var bra, där fanns verksamhet för alla och envar. Men hur är det nu? Pargas stad sparar och drar in/säljer sådant som hälsovård och dagvård (bland mycket annat). Är det så man ska locka nya kommunmedlemmar? Vi kommer att skaffa barn i något skede, och då vill vi att det ska finnas en fungerande dagvård. Och om vi blir sjuka? Måste vi då åka in till Pargas-Pargas (vilket tar ca två timmar) för att få vård? Det talas om en ny hälsogård på Houtskär, men med vilka pengar ska den byggas?

Den största elefanten i rummet är ändå om det kommer att finnas jobb. Eller mera exakt, kommer vi att kunna jobba på distans med de internetförbindelser som finns?

Tänk på detta beslutsfattare; hur kan ni locka (tillbaka) folk till skärgården? Som det nu ser ut försöker ni utrota hela skärgården... Det finns säkert flera som funderar på att flytta tillbaka, men på vems villkor ska det vara?

Filosofera om filosofi...

...kallas för metafilosofi. Nu visste ni det!
Två lektioner filosofi bakom mig och jag känner att jag är på rätt spår. Att välja biämne var ett svårt val. Inte ville jag studera litteraturvetenskap eller pedagogik, inte heller något annat språk. Det var min egenlärare som tipsade mig om filosofin, och så blev det. Har aldrig förut läst någon kurs i filosofi, så är på det sättet helt ny i ämnet. Dock har jag alltid varit intresserad. Kanske jag får en djupare insikt i mitt skrivande, och kanske jag får en djupare insikt i mig som person och om omvärlden. Väldigt filosofiskt. Flummigt är det ju naturligtvis. Såhär skriver min ena filosofilärare om kursen Introduktion till filosofin:

"Frågor som kommer att diskuteras är följande: Vad är det goda för människan? Vad kan vi veta? Vad är det mänskliga medvetandet, och hur är det relaterat till den mänskliga kroppen och yttervärlden? Vad är relationen mellan språk och tanke? Hur är tvärkulturell förståelse möjlig? Vad är filosofins uppgift i dagens värld? Behandlingen av frågorna knyts till närläsning av några klassiska filosofiska verk, men även ett antal nyskrivna texter tas upp till behandling."

Stora frågor som kan ha väldigt olika svar. Flummigt, som sagt, men jag tror att det passar mig perfekt!

----------------------
Imorgon är en ledig dag, då ska jag läsa lite Platon samt en text om språkhistoria. Kanske jag också börjar skriva på den ena filosofiuppgiften.

Aaaahh, skönt att vara tillbaka i "verkligheten"!