Det är inte lätt att lära en kattunge att ha sele...

Man brukar säga att det inte är lätt att lära en gammal hund att sitta. Försök lära en kattunge att ha sele!
Jag trodde ju att det skulle vara den lättaste saken i världen att sätta en sele på Nemi, på samma sätt som det var med Joxi då hon var liten.
Men nej.
Nemi stövlar omkring dvs går med höga framtasskliv, biter i selen, biter i kopplet och funderar antagligen om vi på något sätt kan plåga henne mera...?!

Uppdatering några timmar efteråt:
Snilleblixt! Vi sätter sele på Joxi också, så kanske Nemi märker att det där med sele inte är så farligt.
Resultatet blev det bästa möjliga. Nu går hon inte omkring som en full giraff mera.

Detta behövs eftersom vi ska till Houtskär på fredag och bli där över veckoslutet. Nemi är så blyg och rädd för allt det okända. I ett stort hus som det i Houtskär kan hon rymma vartsomhelst. Därför behövs sele och koppel i början så att man inte tappar bort henne. I Houtskär sticker Joxi ut i det fria det första hon gör, och jag är rädd att om Nemi rymmer ut är hon borta för evigt.

Nemi är så annorlunda än vad Joxi är. Här ser man personligthetsskillnader mellan katter. Med Joxi visste jag att hon kommer när man lockar på henne första gångerna vi var i Houtskär, och även nu kommer hon när man lockar på henne (om hon inte håller på att jaga möss just då). Med Nemi är jag inte säker. Därför är det bäst att ta det säkra före det osäkra.

Joxi är ju annars världsvan med det här med sele. Om man sätter på Joxi selen så är hon genast beredd på att gå ut  -via balkongdörren. Jag har gått ut med Joxi flera gånger (via ytterdörren) men hon "vet" att det är via balkongdörren man går ut. Till hennes försvar så är ju balkongen hennes "ute" för det mesta. Men nog borde hon vid det här laget förstått att man går ut via ytterdörren....

Regn, skrock och husdjur

Regnregnregn. Sambon for på jobb till kl. 7, så jag kunde inte ta bil till skolan. Så jag cyklade, i ösregn. Hade ändå regnkläder, men glömde stövlarna. Så där satt jag på lektion i två timmar med dyblöta fötter. Blir väl flunssig på nytt då igen... Pepparpeppar!

På tal om "pepparpeppar" så såg jag ett intressant program om skrock idag. De testade vem som skulle gå under en stege eller inte. Resultatet blev att de flesta undvek att gå under stegen. Sedan satte de hinder i vägen, så alternativen var att gå under stegen eller gå ut på en trafikerad gata. Även i detta scenario undvek de flesta att gå under stegen.
Jag anser att jag inte är speciellt vidskeplig. Men, jaa, visst säger jag "pepparpeppar ta i trä" och jag skulle säkert också undermedvetet undvika att gå under en stege. Svarta katter tror jag dock inte på, i min barndom hade vi en helsvart katt, och inte har jag dött och inte har djävulen tagit min själ för det.
Hur är det med er som läser detta? Är ni vidskepliga? Har ni knasiga ritualer?

Ännu en fundering, eller mera konstaterande, är att det nu känns skönt att inte vara hundägare. Skoj att gå ut med hunden i ösregn...! Eller? Jag vet inte, har aldrig haft hund och kommer aldrig att ha en.

Ajjo, ännu en sak: Joxi är överviktig! Så nu blir det diet för hennes del. Nemi däremot är fullt frisk och snart har alla hennes mjölktänder lossnat. Var alltså till veterinär för vaccinationer idag...

Slutsvamlat!