Att flyga.

Det här med att flyga är inte min grej.

Jag flög för första gången i mitt liv i onsdags. Före det har jag alltid varit lite rädd för flygplan och nu blev min rädsla bekräftad. Vi åkte i en Airbus 320 (om jag kommer ihåg rätt), tre säten bredvid varandra på varsin sida av mittgången. Jag var redan nervös före vi bänkade oss i flygplanet. Det var skrämmande när flygplanet började röra på sig, alltså endast köra ut till själva banan (vad det nu heter på riktigt). Sen kom skräcken. Jag skakade som ett asplöv, grät en massa och kramade sambons hand för allt det var värt. Det värsta var när vi lyfte. Fy helvete ändå (ursäkta svordomen). Att se marken försvinna under en, sedan bara se en massa moln och därefter bara svart... Dessutom berättar kaptenen att det kommer att vara turbulens under resan. Jätteskoj. Nå, efter ett tag lugnar jag ner mig lite, pratar om allt annat än flygplan med mina medresenärer och försöker andas lugnt. Tills det kommer turbulens och det låter som om flygplansmotorerna stängs av. Det gör de ju inte, det är bara luften inne i flygplanet som ändras, men ändå... Och sen, sen ska man ju landa också. Öronen far direkt i lås och skräcken återkommer. Först när planet har landat och nästan stannat kan jag slappna av lite.

Sen ska man ju hem också -med flyg. Jag gråter inte av skräck när vi lyfter, men det är fortfarande lika skrämmande. Vi flyger hem på dagen, så det är inte kolsvart utanför flygplansfönstret. På ett sätt är det ännu mer skrämmande att se alla moln, man får en annan känsla av att man är högt uppe. Som tur är är det inte alls någon turbulens på hemvägen. Jag känner mig mycket lättad när vi väl landar i Åbo, även fast benen skakar lite när vi stiger av flyget.

Hoppas det tar ett tag innan jag är tvungen att flyga igen. Det är bara omänskligt. Om det var meningen att människan skulle flyga skulle vi ha fått vingar. Punkt.

Prylnörd?

Nackdelen med att bo tillsammans med en datornörd är att man själv förvandlas till en sån.
Före vi bodde tillsammans tyckte jag att min dator var helt bra. Den funkade som den skulle, jag kunde spela wow helt bra på den och musiken flöt på fint i hörlurarna.

MEN sen märkte jag ju hur überbra hans dator är och nu tycker jag att min dator är piss. Det tar hundra år att öppna nåt, grafiken funkar inte som den ska, wow laggar. Dessutom är mina hörlurar helt kassa jämfört med sambons.

Alla andra grejer funkar som de ska och är dessutom bra; skärm, mus, högtalare, printer och framförallt tangentbordet som jag fick i julklapp av sambon. 

Men datorn och hörlurarna. Suck! Enligt sambon kan man inte ens rädda min dator, det är bara att köpa ny eftersom den är så gammal och helt enkelt skit. Bara att börja spara pengar....
Sambon har halvt lovat att han ger mig nya hörlurar i födelsedagspresent, så den saken är halvt fixad :)

Jobbigt, jobbigt.

PS. När sambon går och sova före mig brukar jag låna hans hörlurar. Aaah, vilket ljud, vilken upplevelse!

Är spisen avstängd?

Pratade med min vän N på msn om olika tvångsbeteenden. Inte sådana som man börjar må psykiskt dåligt av, utan sådana som räknas som ens egenheter.

Nu tänker jag, för första gången, dela med mig av mina små egenheter:

1. Jag kollar att spisen och kaffekokaren är avstängda innan jag går hemifrån. Detta gör jag åtminstone två gånger, även om Tapsa skulle vara hemma under tiden jag är borta hemifrån. En gång när jag skulle på jobb och for med buss till centrum var jag inte säker på om jag hade stängt av spisen, så jag for hem igen och kollade. Spisen var avstängd. Som tur är har vi ingen exakt tid på taltidningen då man måste vara på jobb.
2. Jag kollar om jag har nycklarna med mig. Hemnycklarna brukar jag sätta i ett fack i väskan. Jag lägger dit nycklarna, drar fast dragkedjan, öppnar igen, tar i nycklarna utan att ta upp dem ur facket, drar fast dragkedjan. Sedan skakar jag om facket så att jag hör att nycklarna finns där. Allt detta gör jag innan jag går ut genom dörren... Efter att jag har gått ut kollar jag ännu en gång innan jag kan stänga ytterdörren. Nästan samma procedur upprepar sig när jag låser bildörren eller när jag har jobbnycklarna. 
3. Kollar att balkongdörren är stängd. Jag måste kolla balkongdörren åtminstone en gång till efter att jag har stängt den. Jag är livrädd att nån av katterna kommer ut på balkongen, faller ner och sedan försvinner eller dör. Jag kollar inte balkongdörren direkt efter att jag har kommit in, utan sen en stund efteråt. Då måste jag fara dit och känna att den på riktigt är stängd ordentligt. Värst är det när man ska sova, då kollar jag åtminstone två gånger. Om jag inte kollar balkongdörren kan jag inte sova ordentligt. 

Så, det var mina små egenheter, vilka är dina? :)

Om jag vore född några årtionden tidigare...

Mitt absoluta favoritband någonsin är The Beatles. Jag upptäckte dem när jag var ungefär åtta år gammal. Jag kommer inte ihåg hur, men jag kan anta att min pappa spelade någon låt, antingen på LP eller gitarr, och jag fastnade för det. Japp, redan som åttaåring älskade jag The Beatles.

Som alla andra ungar födda i slutet av 80-talet och framåt så var ju nittiotalets pop det bästa som fanns! Spice Girls var den absoluta favoriten! Men trots alla popgrupper som fanns på 90-talet stannade ändå Beatles och 60-talsgrupperna i minnet. Spice Girls försvann och ersattes med 60- och 70talsmusik. Inte som med andra ungdomar.... :P

Visst, jag kan lyssna på dagens musik, och endel artister tycker jag om, t.ex Veronica Maggio. Men om jag vill vara mig själv, då lyssnar jag på musik från 60- och 70talen. Mycket Queen, lite gammal Rolling Stones och framförallt The Beatles plus en massa andra.

Om jag skulle ha varit född nåt årtionde tidigare och i USA, och haft jäkla bra förhållanden så skulle jag ha varit på Woodstock och lyssnat på min idol Janis Joplin. Och så skulle jag ha lyssnat på The Beatles också, men inte på Woodstock...

Så mycket man kan drömma....

Svenska - finska

"När jag får barn ska de lära sig finska direkt".
Jag hoppas att Tapsa pratar finska med våra framtida barn. Men så enkelt är det inte! Vi pratar svenska sinsemellan, så varför skulle han då byta till finska med barnen? Den framtida farmorn pratar iallafall finska med dem, hoppas jag! Min plan är ändå att sätta barnen i finskt dagis, sen i svensk skola.

Detta språkdilemma tänker jag på eftersom jag nu försöker göra mina finskauppgifter. Och med dem vill jag med jämna mellanrum flytta till Sverige bara för att slippa finskan... Jobbigt med finskauppgifter!
Jag skriver fel ibland, men Tapsa rättar mig och säger varför jag har skrivit fel. Tack! Jag vill ju ändå förstå vad jag skriver fel och varför. Ordförrådet är okej, men dendär grammatiken är som kinesiska... 


"I Finland ska man prata finska." Det stämmer inte riktigt. Man kommer långt på svenska och engelska också. Dessutom är svenska ett minoritetsspråk. Det finska språket är vad jag vill ge mina framtida barn. Finska och svenska.

Moneymoneymoney

Vad skulle du göra om du vann en större summa på lotto eller på en skraplott? Det är en fråga man ibland ställs inför och ibland frågar sig själv. Ja, vad skulle jag göra? Om vi tar helgens högsta lottovinst som exempel, sju miljoner, vad skulle jag göra med dom pengarna, helt ärligt?

För det första skulle jag dela pengarna rakt av och ge 3,5 miljoner till Tapsa. En miljon skulle jag ge till mina föräldrar. Då har jag 2,5 miljoner kvar.
Tillsammans med Tapsa skulle vi antagligen köpa ett hus. Sedan måste man räkna med lite renoveringspengar också. Sen skulle jag nog sätta en del av pengarna till inredning av huset (möbler osv). 
Jag skulle antagligen inte köpa en bil, vi klarar oss bra med en bil. Min cykel går ju också framåt, inte lika snabbt som en bil, men ändå. Och dessutom, fast jag råkar vara miljonär kan jag nog åka buss ändå.
Antagligen skulle vi fara på en resa till något varmt land. Och så skulle jag ge en väsentlig summa till forskningen för hjärnsjukdomar.
Men sen efter det? Jag tror att jag skulle spara för framtiden. För framtida barn och framtida utgifter. Och jag tror att jag skulle jobba som vanligt iallafall. Varför bli förslöad hemma bara för att man har en massa fyrk på kontot?

Detta är vad jag tror att jag skulle göra om jag vann en jäkla massa pengar. Men man vet ju aldrig. Man kan ju bli helt skogstokig också...

Vad skulle du göra?

Det är inte lätt att lära en kattunge att ha sele...

Man brukar säga att det inte är lätt att lära en gammal hund att sitta. Försök lära en kattunge att ha sele!
Jag trodde ju att det skulle vara den lättaste saken i världen att sätta en sele på Nemi, på samma sätt som det var med Joxi då hon var liten.
Men nej.
Nemi stövlar omkring dvs går med höga framtasskliv, biter i selen, biter i kopplet och funderar antagligen om vi på något sätt kan plåga henne mera...?!

Uppdatering några timmar efteråt:
Snilleblixt! Vi sätter sele på Joxi också, så kanske Nemi märker att det där med sele inte är så farligt.
Resultatet blev det bästa möjliga. Nu går hon inte omkring som en full giraff mera.

Detta behövs eftersom vi ska till Houtskär på fredag och bli där över veckoslutet. Nemi är så blyg och rädd för allt det okända. I ett stort hus som det i Houtskär kan hon rymma vartsomhelst. Därför behövs sele och koppel i början så att man inte tappar bort henne. I Houtskär sticker Joxi ut i det fria det första hon gör, och jag är rädd att om Nemi rymmer ut är hon borta för evigt.

Nemi är så annorlunda än vad Joxi är. Här ser man personligthetsskillnader mellan katter. Med Joxi visste jag att hon kommer när man lockar på henne första gångerna vi var i Houtskär, och även nu kommer hon när man lockar på henne (om hon inte håller på att jaga möss just då). Med Nemi är jag inte säker. Därför är det bäst att ta det säkra före det osäkra.

Joxi är ju annars världsvan med det här med sele. Om man sätter på Joxi selen så är hon genast beredd på att gå ut  -via balkongdörren. Jag har gått ut med Joxi flera gånger (via ytterdörren) men hon "vet" att det är via balkongdörren man går ut. Till hennes försvar så är ju balkongen hennes "ute" för det mesta. Men nog borde hon vid det här laget förstått att man går ut via ytterdörren....

Regn, skrock och husdjur

Regnregnregn. Sambon for på jobb till kl. 7, så jag kunde inte ta bil till skolan. Så jag cyklade, i ösregn. Hade ändå regnkläder, men glömde stövlarna. Så där satt jag på lektion i två timmar med dyblöta fötter. Blir väl flunssig på nytt då igen... Pepparpeppar!

På tal om "pepparpeppar" så såg jag ett intressant program om skrock idag. De testade vem som skulle gå under en stege eller inte. Resultatet blev att de flesta undvek att gå under stegen. Sedan satte de hinder i vägen, så alternativen var att gå under stegen eller gå ut på en trafikerad gata. Även i detta scenario undvek de flesta att gå under stegen.
Jag anser att jag inte är speciellt vidskeplig. Men, jaa, visst säger jag "pepparpeppar ta i trä" och jag skulle säkert också undermedvetet undvika att gå under en stege. Svarta katter tror jag dock inte på, i min barndom hade vi en helsvart katt, och inte har jag dött och inte har djävulen tagit min själ för det.
Hur är det med er som läser detta? Är ni vidskepliga? Har ni knasiga ritualer?

Ännu en fundering, eller mera konstaterande, är att det nu känns skönt att inte vara hundägare. Skoj att gå ut med hunden i ösregn...! Eller? Jag vet inte, har aldrig haft hund och kommer aldrig att ha en.

Ajjo, ännu en sak: Joxi är överviktig! Så nu blir det diet för hennes del. Nemi däremot är fullt frisk och snart har alla hennes mjölktänder lossnat. Var alltså till veterinär för vaccinationer idag...

Slutsvamlat!

Flunssig men lyssnar ändå på bra musik

Har varit flunssig med feber största delen av veckan. Ännu kan jag inte sova normalt pga snuvan :( Näsan bara stockar sig hela tiden och jag kan inte andas. Tur att det är fredag/lördag iaf! Tänkte såhär på morgonsidan dela med mig av min favoritmusikvideo av ett av mina favoitband. Videon är ganska speciell, men var öppensinnade! Jag älskar den. Best music video ever!
(Queen - I want to break free)

Jag ska sluta röka!

Nu är det dags, dags att sluta röka.

Jag har kommit fram till att anledningen till att jag röker är för att jag behöver göra någonting med fingrarna (inga snuskiga kommentarer tack). Jag behöver den där kicken på morgonen tillsammans med morgonkaffet för att "starta", och jag behöver stillheten och ron av att röka före sängdags, för att varva ner.

När jag blir sysslolös röker jag, när jag måste ta en paus efter att jag hållit på med någonting en längre tid röker jag, efter måltider måste jag röka.

Nu ska jag försöka sluta, på riktigt. Eftersom även fingrarna behöver något att sysselsätta sig med och att jag samtidigt behöver lite nikotin är inhalator det bästa alternativet. På det sättet kan jag fingra på den istället för en cigarett.

Dessutom, hur svårt kan det vara? Tapsa slutade sådär bara, pangpoff! Jag är säker på att jag, VI, mår bättre av att även jag slutar. Och, när vi om några år vill ha barn är det bara bra ifall jag är tobaksfri. Värt ett seriöst försök iallafall!