Det är inte lätt att lära en kattunge att ha sele...

Man brukar säga att det inte är lätt att lära en gammal hund att sitta. Försök lära en kattunge att ha sele!
Jag trodde ju att det skulle vara den lättaste saken i världen att sätta en sele på Nemi, på samma sätt som det var med Joxi då hon var liten.
Men nej.
Nemi stövlar omkring dvs går med höga framtasskliv, biter i selen, biter i kopplet och funderar antagligen om vi på något sätt kan plåga henne mera...?!

Uppdatering några timmar efteråt:
Snilleblixt! Vi sätter sele på Joxi också, så kanske Nemi märker att det där med sele inte är så farligt.
Resultatet blev det bästa möjliga. Nu går hon inte omkring som en full giraff mera.

Detta behövs eftersom vi ska till Houtskär på fredag och bli där över veckoslutet. Nemi är så blyg och rädd för allt det okända. I ett stort hus som det i Houtskär kan hon rymma vartsomhelst. Därför behövs sele och koppel i början så att man inte tappar bort henne. I Houtskär sticker Joxi ut i det fria det första hon gör, och jag är rädd att om Nemi rymmer ut är hon borta för evigt.

Nemi är så annorlunda än vad Joxi är. Här ser man personligthetsskillnader mellan katter. Med Joxi visste jag att hon kommer när man lockar på henne första gångerna vi var i Houtskär, och även nu kommer hon när man lockar på henne (om hon inte håller på att jaga möss just då). Med Nemi är jag inte säker. Därför är det bäst att ta det säkra före det osäkra.

Joxi är ju annars världsvan med det här med sele. Om man sätter på Joxi selen så är hon genast beredd på att gå ut  -via balkongdörren. Jag har gått ut med Joxi flera gånger (via ytterdörren) men hon "vet" att det är via balkongdörren man går ut. Till hennes försvar så är ju balkongen hennes "ute" för det mesta. Men nog borde hon vid det här laget förstått att man går ut via ytterdörren....