Veterinärkostnader....

Att åka till veterinären är inte det billigaste...

För tre veckor sedan var jag till veterinären med Joxi eftersom hon hade 'othematom' så det så fint kallas, dvs. blodöra. En böld full med blod på insidan av örat som ofta orsakas av ett hårt slag. I det här fallet var det hårda slaget antagligen Nemis tass eller tänder. Efter två minuter var diagnosen klar, en minut att tömma örat och två minuter att skriva en räkning. Boom! 55€.

Idag var det dags igen. Joxi har verkat så trött och hängig. Hon gömde sig och kom inte ens fram när det var matdags -helt olikt henne. När mina föräldrar plingade på dörren var det Nemi(!) som kom fram och hälsade, Joxi höll sig undanskymd. Inte alls likt henne.

Så, fick tid till veterinären för att tömma örat igen. Väl framme visade det sig att örat hade läkt som det skulle och hon verkade inte ha ont i det. "Nå", sa veterinären, "då måste det vara något annat". Hon tog tempen som visade lite över normala. Hon kollade öron, ögon, tänder, kände på magen, kollade vikten, allt var som det skulle. Veterinären konstaterade sen att det antagligen kan handla om flunssa, fast Joxi är vaccinerad mot det. Fick en tub kosttillskott som jag ska ge henne. Ska dessutom ge henne antibiotika (recept) om hon ännu verkar hängig efter några dagar. Om hon slutar äta helt är det veterinären som gäller igen.
Och boom! 65€.

Men: Sist och slutligen handlar det om min kisse, min älskade lilla kisse som behöver vård, och då har pengar ingen som helst betydelse.

Paranoia?

Jag bodde i min förra lägenhet i nästan fem år. De två sista åren jag bodde där hörde jag alltid ett konstigt surrande ljud vid en viss tidpunkt på natten. Det lät lite som en blandning mellan syrsa och väckarklocka. Jag antog att det var någon av mina grannars väckning som for på just den tiden.

MEN, nu har ljudet följt med mig till nya lägenheten. Fast vi inte bor så långt bort från min förra lägenhet kan jag inte tänka mig att "grannens väckarklocka" hörs ända hit. Det är ändå en 500 meter fågelvägen. Så vad är det då som hörs?

Som sagt är det som ett alarm som går igång, endera lite före 02 eller lite före 03 på natten. Det hörs inte högt, utan just som en blandning mellan syrsa och väckarklocka. Dessutom är det alltid bara jag som hör det. Tapsa sitter oftast med hörlurarna på, men när jag har påpekat om saken hör han ändå aldrig något. (Män!! :P)

Ja, och jag har försökt letat efter orsaken, men alla alarm jag hittat har varit batterilösa eller utan ström. Förutom wakeup-väckarklockan, men den fick jag i julklapp förra året, så den är utesluten. Den enda jag kan skylla på hittills är Joxi, men hon borde inte låta så...
 
Så vad är det då jag hör? Är det bara i mitt eget huvud eller är det faktiskt nåt som låter? Paranoia?!

Dator? Hej, kom och hjälp mig!

När jag ännu bodde ensam var jag världens bästa på att fixa min dator. Jag formaterade, jag spelade, jag installerade och jag var helt enkelt bra på att klara av min dator själv. Aldrig hade jag några dödsvirus (och har fortfarande inte), och om jag mot förmodan hade något virus skötte (och sköter fortfarande) mitt briljanta antivirusprogram om den saken.

Men efter att jag och Tapsa flyttade ihop för lite mer än ett år sedan känns det som om mina datorkunskaper sinat. Jag vill alltid fråga honom om råd när jag installerar nåt. Det är nätt och jämt att jag kan använda mig av Daemon Tools mera. Om jag ska formatera måste jag ha hans hjälp. Det är nästan så att jag måste fråga honom om det är okej att starta datorn! Och då använder jag min egen dator, inte hans.

Vart försvann mina skills?! Visst, jag kan ännu, men har blivit så osäker över allting eftersom han vet mera än jag. Allting känns bara så dumt.

Sjukledig.

Att vara sjukledig är inte min grej.

Var sjukledig de två första veckorna i april (brutet revben). Redan efter andra dagen klättrade jag på väggarna. Redan fjärde dagen började jag tänka existenciella tankar om varför jag lever och vad jag skulle göra annorlunda om jag föddes på nytt (ja, sånt brukar jag fundera på!).

När jag inte var sjukledig mera och jag fick erbjudande om att fara på jobb for jag, med förödande resultat. Efter endast 2½ timme var jag tvungen att fara hem pga smärta.

Idag fick jag erbjudande om jobb igen, men efter lite funderande kom jag och min närmaste chef fram till att det är ett för långt pass. Jag vill inte riskera att jag igen måste avbryta jobbet mitt i. Just detta pass skulle dessutom ha varit ett sådant där det är svårt att få någon annan som hoppar in.

Nu är det bara att ta det säkra före det osäkra. Jag tar endast emot korta arbetsturer (4-6 timmar/dag) tills jag är helt återställd. Min chef tycker också att det är det bästa. Enda problemet är att det inte kommer in pengar på kontot annat än från ÅU-läsningen (som jag kan göra trots brutet revben; man sitter stilla vid ett skrivbord och talar i en mikrofon. Och att få sjukersättning från kela är rena mardrömmen. Tapsa fick 30 euro(!) när han låg på sjukhus i två veckor + en vecka sjukledigt... Sjukt, tänkte jag säga... :P

Hoppas jag blir återställd snart så att jag kan börja jobba som normalt igen. Att bara vara hemma börjar bli långrandigt...