Introvert

Nu ska jag skriva ett jättekänsligt inlägg, eftersom det handlar om mig som person.

Jag är introvert. Det betyder i stort sett att jag är inåtvänd, gillar att vara för mig själv och har svårt att anknyta till andra människor. Det kan hända att jag anses som blyg eller fåordig, men de som känner mig vet att jag inte är det.

Sambon är också introvert. Det är kanske därför vi passar så bra ihop. Vi förstår varandra vad gäller att ha tid för oss själva. Fast vi bor under samma tak kan det gå timmar utan att vi pratar, eller ens ser varandra. Ändå är vi väldigt fysiska, vi rör vid varandra väldigt mycket, och det är naturligt. Vi älskar varandra och förstår att den andra behöver lite andrum nu och då. Fan, jag vet inte ens vad jag skulle göra utan honom, det är han som är fadern till våra framtida barn, och det är han jag vill gifta mig med. Jag älskar honom!

Tillbaka till den introverta sidan. Såhär:

Du är övervägande en introvert person och har en tendens att vara inåtvänd. Du hämtar energi från ditt inre liv av tankar, reflektioner och beslut.

Du uppfattar det som störande och överväldigande att ha för många människor omkring dig. Du föredrar samtal som går på djupet med en person åt gången.

Du tänker efter innan du svarar och tycker inte om att bli avbruten. Du är ansvarsfull, kreativ och har starka analytiska förmågor.

Din introverta hjärna
Din hjärna har låg tolerans för signalämnet dopamin. Därför blir du nervös och utmattad när det frigörs för mycket dopamin, som till exempel vid sociala tillställningar.

Introverta personer reagerar positivt på det lugnande ämnet acetylcholin som frigörs när du till exempel läser eller tecknar.

Så är det!