Sjukledig.

Att vara sjukledig är inte min grej.

Var sjukledig de två första veckorna i april (brutet revben). Redan efter andra dagen klättrade jag på väggarna. Redan fjärde dagen började jag tänka existenciella tankar om varför jag lever och vad jag skulle göra annorlunda om jag föddes på nytt (ja, sånt brukar jag fundera på!).

När jag inte var sjukledig mera och jag fick erbjudande om att fara på jobb for jag, med förödande resultat. Efter endast 2½ timme var jag tvungen att fara hem pga smärta.

Idag fick jag erbjudande om jobb igen, men efter lite funderande kom jag och min närmaste chef fram till att det är ett för långt pass. Jag vill inte riskera att jag igen måste avbryta jobbet mitt i. Just detta pass skulle dessutom ha varit ett sådant där det är svårt att få någon annan som hoppar in.

Nu är det bara att ta det säkra före det osäkra. Jag tar endast emot korta arbetsturer (4-6 timmar/dag) tills jag är helt återställd. Min chef tycker också att det är det bästa. Enda problemet är att det inte kommer in pengar på kontot annat än från ÅU-läsningen (som jag kan göra trots brutet revben; man sitter stilla vid ett skrivbord och talar i en mikrofon. Och att få sjukersättning från kela är rena mardrömmen. Tapsa fick 30 euro(!) när han låg på sjukhus i två veckor + en vecka sjukledigt... Sjukt, tänkte jag säga... :P

Hoppas jag blir återställd snart så att jag kan börja jobba som normalt igen. Att bara vara hemma börjar bli långrandigt...