Svenska - Finska

När jag flyttade till Åbo, 16 år gammal, var min finska dålig, eller vi kan kalla den mycket dålig. Jag hade vitsordet 6 i finska från grundskolan. Jag bodde för mig själv, skulle klara mina inköp själv genom att kolla på siffrorna vid kassan... Det var tur att några från min klass klarade av finska lika bra som svenska och kunde hjälpa mig med att t.ex. skaffa busskort.

Nu, nästan tio år senare har min finska förbättrats markant. Jag klarar mig utmärkt på finska, kan t.o.m ha en konversation på finska och dessutom har jag en del finskspråkiga vänner och bekanta. Men det betyder inte att jag pratar finska som flytande vatten - tvärtom. Min finska är ännu begränsad, men jag VÅGAR PRATA. Min sambo, som pratar flytande finska och svenska, säger att min finska är som finska delat med åbodialekt delat med knasig grammatik delat med finlandssvenska. Bra säger jag! Bara någon förstår vad jag menar så...!

Och hur lärde jag mig denna rotvälska? För att jag var tvungen! Dessutom sökte jag till en praktikplats där man endast pratar finska. På så sätt blev jag tvungen att prata finska och efter det är jag inte mera rädd för att öppna munnen och säga något på finska.

Men: i en stad som Åbo, som ändå utmärker sig för att vara tvåspråkigt, är det svårt att klara sig på minoritetsspråket. Vart man sig än vänder är det bra att ha finskan i bakfickan. Efter snart tio år i Åbo blir man van...

Jag: "Talar du svenska?"
Anon: "Nej, mycket litet"
Anon: "We can speak english?"
Jag: "Puhutaan suomea..."

Javisst! Det går bra om vi pratar finska, men prata då långsamt så att jag förstår hela innebörden. I matbutiker eller liknande blir jag inte irriterad fast ingen kan svenska (om sanningen ska fram brukar jag ändå börja på finska...), men när det gäller större köp eller vid banker och sjukhus kräver jag svensk betjäning.

Härmed vill jag sätta tummen upp för Tallbacken 2! Och tummen upp för röntgen, fast den var på finska, för sjuksköterskan som verkligen verkade bry sig om sina patienter. Och en till tumme upp för labbsköterskan (finsk) på TYKS som frågade vilken arm jag ville ta blodbrov ur och tog blodprovet utan att jag ens märkte det (jag brukar annars vara lite vinglig eller svimma...).

Som ett PS: Från att inte ha förstått vad kassatanten säger är jag nu själv kassatant och säger dedär obegripliga siffrorna på finska. Allt som oftast måste jag också prata med kunderna på finska och det går bra. Ja, förutom om det kommer nån gammal tant eller farbror o talar på oförståelig Åbodialekt, då är det bara att nicka och le!